Ett långpass på 25 kilometer har kanske inte så mycket ultra över sig. Men en ultrakomponent fick jag in i mitt pass idag - ett avbrott följt av omstart på lätt stelnade ben.
Tonårsdöttrarna behöver sin mamma ibland. Om inte annat så som chafför. Yngsta tonårsdottern behövde skjuts till fotbollsträning idag. Och ett fotbollsträningsanpassat långpass kändes som bästa möjligheten att klämma in löpningen i söndagslivet. Dessutom gav det mig chansen att springa i lite andra omgivningar än jag brukar.
Enda kruxet var träningens längd. En och en halv timme träning, samling några minuter innan och några minuter eftersnack med polarna gav mig max 1.40 till löpning. Och jag som skulle springa tjugofem kilometer. Riktigt så snabb är jag nu inte...
Camillas dubbla långpass gav mig idén till ett delat pass. Jag sprang så långt jag hann på 1.40, hoppade in i bilen och körde hem för att ta del två hemifrån.
Lite svårt var det att motstå kaffesuget, vända husets värme ryggen och fortsätta springa i blåsten. Men det gick. Faktiskt lättare än jag trodde. Efter någon kilometer var benen igång igen.
6 kommentarer:
Det gäller att vara påpasslig! 25 km är en ordentlig distans. Jag har liksom kommit av mig gällande de där riktiga långpassen; väldigt länge sen jag kutat över 2 mil... jag kanske får satsa på halvmaran eller nåt.
Det känns som att du är väldigt motiverad just nu. Sådant brukar ge resultat. Ha det fint och på åter!
Det där är ju säkert lika bra som att springa i ett streck, men på ett annat sätt. Själv pausade jag också i dagens pass. Aminingspaus :)
Bra jobbat att komma ut till akt2 också... :)
Ser bra ut inför fortsättningen!
Riktigt bra träning det där också, lite som att simulera att springa snabare igen efter en vätskekontroll sent på Stockholm Marathon när benen är trötta och inte vill något annat än att vila.
Sedan spännande det där med tonårsdöttrar, min äldsta fyller tolv i höst och är en jättehärlig och positiv tjej men jag har börjat märka nu att hon verkligen behöver oss, men på ett helt annat sätt än tidigare, det känns som ett "nytt" föräldraskap helt plötsligt...
Sofie, äsch, du grejar hur långa lopp som helst. Du är en sån där evighetesmaskin tror jag.
Erik, nä motivationen är faktiskt inte på topp inför Stockholm. Har redan flyttat blicken till NY, vilket inte är optimalt...
Andréa, jag är imponerad att du kan fortsätta träna efter amning. mitt minne är att man blev rätt loj.
Janne, jo jag är rätt nöjd över mig själv.
Staffan, just wait...
Skicka en kommentar