Under första halvlek har jag istället letat upp min intervallplats, en lite småknölig och knixig grusväg i mycket vackra omgivningar. Vatten, ekar och ängar. Dränkta i vårsol.
När jag springer tillbaka träffar jag på en solbadare - en huggorm. Nu, under min nerjogg, är jag bara någon decimeter från att trampa på den. Pulsen rusar åter upp nära max. Jag är instinktivt rädd för ormar. Tänker att för ett par minuter sedan spurtade jag i hög fart (för att var mig) på precis samma stig.
Resten av nedjoggen, som går genom halvhögt torkat gräs och på stigar genom stenrösen och sly, är jag extra hispig. Minsta lilla rörelse och jag hoppar till.
11 kommentarer:
Hej Annelie!
Ja, ormar är lite läskiga men det finns nog farligare djur. Personligen tror jag att Fästingar ställer till med mest problem i Sverige (Borrelia och TBE) men jag förstår att du reagerade. Det gör jag också när jag ser ormar som ofta ligger just på terrängspåren och badar i sol......
Ormar är också en arketyp och står ofta för "ondska" så ormar får nog ofta mycket obefogad "skit". Vi är inte alltid rationella när vi möter ormar.
Även fast ormar är lite obehagliga tycker jag ändå ormen på bilden var väldigt fin i färgen. Ett stiligt exemplar :-).
MVH
Förstår dig mer än väl när det handlar om ormar. Hu! Hoppas ni har en bra helg!
Bahh! Man får inte ha bilder på ormar på bloggen utan att förvarna!! :) Men bra kämpat med springet!
Lennart, rent logiskt vet jag att du har rätt. Men det är något med slingerrörelsen som finns inbyggd i min arvsmassa som något farligt att undvika. Det tror jag i alla fall. En tidigare kollega till mig blev biten. Giftet var ingen match - men istället fick hon en bakteriell blodförgiftning av ormens "tandtroll".
Erik, visst har vi en bra helg. Mitt i renovering och trädgård i behov av vårstädning. Det senare gillar jag.
Andréa, vilken slags solbadare hade du velat se?
Ormar kan vara livsfarliga så din reaktion var helt klart sund och naturlig. se den som ett säkert vårtecken! :-)
Nä fy!! Säg inte att de odjuren hittat ut igen! Eller ja, de kanske inte är några odjur och sådär värst farliga egentligen, men jag får precis som du hjärtat i halsgropen så fort de visar sig och har svårt att slappna av innan jag är hemma igen...å andra sidan var den här ganska så fin.
Ingmarie, vårtecken - hmm
Karin, visst är de läskiga!
Om man är snabb och har ett lätt löpsteg så ökar risken att överraska otäcka odjur.
Under gårdagens cykeltur såg vi en knallgrön orm slingra sig över vägen. Den måste varit 1,5-2 meter lång. Jag bryr mig inte om att vår mexikanska värd hävdar att den inte är farlig.
Morgan, Huah! grön orm låter lite värre på något sätt.
Fast utomlands vet man inte vad som är farligt. Hemma är en huggorm det farligaste som finns, och precis som du blev jag riktigt rädd när jag en gång höll på att trampa på en sådan när jag sprang runt Sognsvann utanför Oslo för några år sedan.
Skicka en kommentar