I lilla staden finns inte så mycket av välja på i löparskoväg. I första affären några Asics-modeller och lite Nike-varianter. Inga DS trainers, som jag nog var lite inställd på, och nästan inget i min storlek. I affär nummer två finns ett löpband och en lite mer insatt kille men ungefär samma modeller. Jag testar ett par Nike i någon Lunar-variant. Killen vill inte rekommendera dem. Jag granskar inspelningen av mina löparben under klänningsfållen och ser med egna ögon att han har rätt.
Fram åker ett par Asics Gel Kayano (inte nu igen tänker jag). I dem ser mitt steg perfekt ut. Jag ser det själv. OK då. Det får väl bli ett par pjäxor, som 4.30-Staffan vill kalla Kayanon. Jag är helt enkelt en löpare som klär bäst i rejäla skor.
Vita fina pjäxor
Premiärturen går på mina bästa löpvägar. Sådana skogsvägar som egentligen bara är hjulspår med lite gräs i mitten. Jag kör progressivt. Ökar farten succesivt över böljande kullar. Pjäxor funkar bra på skogsväg.
3 kommentarer:
Bättre med pjäxor än skoskav i alla fall. ;-)
varför ändra ett vinnande koncept? ;)
Magisk skogsbild.
Skicka en kommentar