Jag kan inte minnas när jag senast hade ett sådant pass när allt stämmer och det där riktiga flytet infinner sig. Känslan av lätta ben och stuns i steget. Istället är benen tunga och stumma.
Jag letar förklaringar. Och jag hoppas att det lossnar snart.
Långpass idag. Jag springer långsammare nu än jag gjorde i vinterns snömodd. Och det känns förstås inte vidare upplyftande. Snart bara måste det lossna.
Samtidigt gläds jag åt att min kropp just nu är hel. Det är på inget sätt självklart.
6 kommentarer:
Ibland är det bara mental uthållighet som gäller. Lita på att det lossnar, så gör det det. Förr eller senare.
Jag hoppas det lossnar snart för dig, håller koll på bloggen så jag vet när du susar fram i spåren igen med lätta ben.
Jag har lite samma känsla. Är väldigt längesen jag genomförde ett riktigt bra pass nu, ett pass i bra fart och med känslan av att flyga fram. Men det kommer väl, allt har sin tid.
Jag tror det kommer lossna fint lagom till sista helgen denna månad!
Det tror jag stenhårt på! :)
Inget är som sagt självklart!
Men en hel kropp är ju utgångspunkten för en bra prestation:-)
Det kommer att bli bra det där!
Ska bli kul att ses på sydkusten:-)
Lars, jag är inne i den klassiska (för mig) "det kommer aldrig att gå"-perioden.
Cattis, lovar att rapportera minsta tecken på pigga ben.
Johanna, sisters in heavy legs...
Daniel, ingen press på mig nu ;-) Jag ska bara njuta av banan där nere på sydkusten - du har ju sagt att den är fin...
Thomas, det ska bli jättekul att träffa ett helt blogg-gäng på sydkusten. Sega ben stoppar mig inte.
Skicka en kommentar