Det är den jag vill åt - den där känslan av att ha en stark kropp. Stark-känslan är en av mina drivkrafter i träningen.
Jag började träna body pump för att orka lyfta runt små nätta gymnaster som snabbt blev större. Att ha kraft nog att fånga dem i luften utifall en volt råkade gå lite snett. Nu är det några år sedan jag slutade som tränare. Men med pumpen har jag fortsatt.
Inte helt optimal styrketräning för en löpare tycker tränare Nilsson. Inte för att man blir särskilt muskulös och därmed onödigt tung eller så. (Men man förblir inte muskellös heller.) De många repetitionerna tillåter inte några supertunga vikter. Istället är "felet" att det blir lite samma sak varje gång och kroppen vänjer sig. Men det är ju just då stark-känslan kommer. Kroppen är van. Tekniken sitter i ryggmärgen. Jag lassar på tungt. Nåja, relativt tungt. Och jag känner mig stark.
Nu sitter jag här med darriga armar och matta lår. Kroppen må vara van, men musklerna blir trötta ändå.
4 kommentarer:
Det där med att sänka mig med en rak höger, bara för att visa vilket resultat pumpen gett, kan du inte finna något bättre sätt?
Starkkänslan är en bra känsla! Och bp-styrka är ju bättre än ingen styrka så kör hårt!
Jag gillar bodypump, tycker det tar bra på de stora muskelgrupperna och dessutom är det skoj. Nu var det ett par år sedan sist men jag förstår din "stark-känsla".
Puss på blåtiran!
Andréa, vilken styrka tycker du är bäst? Vet ju att du kör lite kettle bell och lite army.
Hempa, välkommen till Huddingehallen! Sofies pass på torsdagar klockan 6 är bäst. För det mesta blir det dock tisdagar klockan 7 - passar bäst med dotterns fotbollsträning.
Skicka en kommentar