Namnsdag i vatten och slask

Min räddande ängel Ingmarie tog med mig på poolparty idag. Sjuttio minuter vattenlöpning och minst hundra minuters oavbrutet prat om ditt och datt och om träning. Som balsam för både själ och vad.

Vaden ville inte långpass idag. Spädde på vattenlöpningen med långpromenad med min käre P och vår helghund. Det var nästan lika blött ute som i poolen. Snömonstret blev slaskmonster. En otrolig evighetsmaskin som inte tröttnar på att springa hit och dit och nosa här och där. Tänk att ha hälften av den energin.

Väl hemma väntade mig en överraskning...

Tonårsdotter, den yngre, hade bakat namnsdagstårta medan jag och P promenerade med monstret. Jag blev så glad...

...och den var så god att det blev två bitar. Enligt senaste iForm bränner vattenlöpning extra mycket energi - tur!

Tränare I. Nilsson ser ansvarsfullt till att adepten inte slöar till bara för att vaden krånglar lite och lånar snällt ut en våtväst till mig. Kanske blir det besök i en bassäng nära mig redan imorgon? För förvånande nog gillar jag vattenlöpning. Jag var mycket skeptisk innan jag provade. Inte till nyttan - den förstår jag, men det verkade SÅ tråkigt. Precis samma inställning som en del icke-löpare har till löpning...

Irrationellt

Body Pump på morgonen. Efter pumpen annat pass i samma sal. Jag förundras över det irrationella beteende som många uppvisar. De vet att de får plats allihop, för de har bokat. Ändå har de bråttom in i salen och är minst sagt ivägen när vi "pumpare" ska ha undan våra vikter och step-brädor. Vissa lägger till och med sina överdragskläder och ryggor på step-brädestaplarna - innan de är färdigstaplade - hur rationellt är det? Likadant brukar det vara i den trånga spinningsalen. Nya klassen in innan den förra ens börjat gå ut. Visst, man kanske vill ha "sin" speciella cykel, men om alla snällt köar utanför så borde det ju ordna sig alldeles rättvist ändå.

Jag tänker också på mannen jag stötte in i på Arlanda. Bokstavligen. Irrationell som han var fick han för sig att stanna just efter rulltrappan, med sin stora resväska på tvärs, för att ta upp biljetten. Var han hade tänkt att vi som befann oss två tre rullande steg bakom honom skulle ta vägen - det förstår inte jag.

Kanske är människor extra irrationella när de reser? Jag tänker på trängseln vid bagagebandet. Om alla tog tre steg tillbaka och lämnade lite space vid bandet så skulle det ju gå hur smidigt som helst.

Parkeringsplatser på vintern. Inga linjer syns. Om alla ställde sina bilar med lagom avstånd till en annan bil istället för "löst" så skulle vi kanske slippa alla luckor som man nästan får in en bil i, men bara nästan.

Nä, nu har jag fått i mig lite kaffe och gnällhumöret lämnar så sakta kroppen...

Mot Vätternrundan?

Andra spinningpasset denna vecka. Ska jag satsa på Vätternrundan istället? På min 5-växlade damhoj?

Tid hos Naprapat-Fredrik på måndag. Han hjälpte mig med knäskadan 2006. Kanske kan han få mig på rätt spår igen? Maratonspåret.

Lyssna, höra och förstå

Man ska lyssna på kroppen säger de förnuftiga. Jag hör att min kropp vill springa. Jag lyssnar lite på vaden och hör att den är lite lätt tveksam till idén. Men bara lite. Nu sitter jag här efter nio kilometer och har ganska ont. Tre dagars vila räckte inte.

Så här glad var jag innan passet. Inte riktigt lika uppåt efteråt...

Imorgon är det testpass på löpandet enligt schemat. Vecka åtta ska jämföras med vecka två. Vaden säger spinning istället. Ska jag lyssna på vaden eller löparhjärtat? Får nog bli en liten diskussion med tränare Nilsson.

Jag är glad att det bara är en liten krämpa jag har, men de små krämporna är svåra att lyssna till och tolka rätt. Om man låter varje liten signal stoppa träningen blir det nog inte mycket av. Samtidigt finns ju risken att en liten krämpa utvecklar sig till en verklig skada om den ignoreras.

Gestaltterapi idag. Jag tränar på att lyssna inåt Och att låta det jag hör inifrån, från andra platser än intellektet, få större plats. Att lyssna inåt är inte min bästa gren. Yoga kan hjälpa till lite och vara ett komplement till terapin tycker min Ingrid. Men det är nog inte vaden hon tänker sig att jag ska lära mig lyssna till...

Alternativ

Alternativ borde betyda möjlighet att välja. Alternativ träning kan vara bra för att spara och stärka kroppen, hel eller inte, sägs det. När kroppen inte är hel känns kanske inte alternativ träning som ett helt fritt val - jag vill ju hellre springa. Tredje dagen utan löpning, men med alternativträningen hemma-core. Egentligen är det ett fånigt "problem", några få dagar utan löpning. Hittills. Vaden fortfarande öm, men imorgon ska jag testlöpa - håll tummarna för att det håller!

Vissa alternativ orkar jag inte riktigt hantera. Jag väljer till exempel inte pensionsfonder, trots att jag vet att jag borde. Jag tycker att de många valmöjligheterna och alla alternativ som erbjuds oss kan vara stressande. Samtidigt som man väljer, väljer man bort. Kanske väljer jag fel? Tur att man sällan får facit. Och att inte få välja vore förstås mycket värre.

Imorgon gestaltterapi - jag tränar mig på att känna efter vad jag vill. Och det handlar inte om pensionsfonder.

Spinningsekunder

Tidsenheterna heter likadant i spinningsalen som i alla andra sammanhang. Minuter och sekunder. Men det kan väl inte vara samma? "Bara tjugo sekunder kvar" peppar spinning-Donia. "Håll i nu; tre - långt mellanrum - två - ännu längre mellanrum - ett - längst mellanrum - Å skruva av/sakta ner". Spinningsekunder ÄR mycket längre än vanliga sekunder. Jag är säker.



Spinning är för mig nästan synonymt med rehab. Under min knäskadeperiod var spinning överlevnad för min träningskrävande själ. När jag kan springa väljer jag mycket hellre det. Nu är det vaden som ska vila lite. Känner mig fortfarande öm, men hoppas kunna springa lite senare i veckan.

För att boka plats på spinningen på mitt gym måste man vara sekundsnabb. Mätt i vanliga, korta sekunder. Tjugo cyklar finns det. Inte säkert att man får tag i en cykel ens om man är på enterknappen så fort internetbokningen öppnar. Var försent ute i morse, men chansade och åkte till träningssalen utan bokad cykel. Jag fick en. Och fyra andra var tomma! Alltså uteblev 25% av de som förbokat. Det sägs att man ska bli avstängd om man bokar utan att dyka upp, men jag undrar lite.

Hjälpt eller stjälpt av klackar?

Jag är inte den långa ståtliga typen. Och att shoppa snygga skor är en av mina laster. Ofta blir det höga klackar.

När jag hade problem med mitt knä och skaffade inlägg förmanade ortopedtekniker-Janne mig runt mitt val av vardagsskor. Platta skor som rymmer inlägg var hans råd. Jag har inte lytt just det rådet kan jag avslöja. Däremot är jag noga med inlägg i löparskorna.

Klackarna på kängorna jag har idag är ungefär 7 cm vilket gör mig 165 cm lång!

I min släkt skämtas det ibland om att pimpinetta faster Ingrid inte kan gå utan klackar, ens inomhus - hon har förkortat sina hälsenor heter det. Inte riktigt sant tror jag. Just faster Ingrid joggar ibland, 70 år gammal. Det gör inte de andra fastrarna vad jag vet.

Faktum är att med min lätt ömmande hälsena (höger ben) och smärtan i vaden (vänster ben) känns det underbart att sätta på sig höga klackar. Avlastande och smärtfritt. Att det sedan kanske inte är så bra i längden, det kan jag nog någonstans förstå.