90% av mig

Försäkringsbolaget har fällt sin dom. Det finns 90% kvar av mig. Mitt handikapp är 10%. Jag tycker det känns aningen absurt att man räknar fram en sådan siffra. Men det är klart - hur skulle de annars göra?

I nästa mening i försäkringsbolagets utlåtande står det att arbetssituation eller fritidsaktiviteter inte tas med i bedömningen. Utifall jag nu skulle få för mig att protestera. Utifall jag skulle få för mig att hävda att jag är långt ifrån 90% av min forna löparkapacitet. Men det är lugnt - jag har accepterat läget. Jag protesterar inte. Jag är glad att jag lever, mår bra (100% bra de allra flesta dagar) och kan springa på min (nya) nivå.

Två års kortsion-kur tog slut i julas. Sakta men säkert har jag tappat kortison-kilon. Det har absolut INTE gått av sig själv. Med Lifesum (utmärkt app) har jag ordnat till maten och med PT-Anna har jag fokuserat på att bygga tillbaka lite muskler (kortison bryter ner muskler och bygger bukfett - var försiktiga med stress...). Jag räknar ut att viktmässigt är jag nu 90% av mitt allra tjockaste kortison-jag. Det tycker jag är bra jobbat av mig. Nästan tillbaka i min gamla skepnad. Ett par kilo till bara.

Musik som hjälper... Eller stjälper

PT-Anna tycker tabata idag. Jag gör. Svettas och frustar.

PT-Anna tycker tabata hemma också. Ibland. Som omväxling i styrketräningen (inte för att jag hunnit tröttna efter mina tre-fyra garage-pass, men man kan ju förebygga tänker jag). "Ja, fast jag ska inte ha så kass musik som du har" säger jag halvt på skämt halvt på allvar. "Äh, det finns massor av tabata-musik på Spotify" säger Anna.

Nu har jag letat och lyssnat. Vilket skämt! Vilket skräp! Snälla hjälp! Jag vill ha en app som kan göra om min vanliga bra-iga peppiga musik till tabata. Det borde finnas. Tycker jag. Eller åtminstone en tabata-app som kan lägga nedräkningar utanpå musik. Bra musik som jag ju redan har i Spotify.

Jag har en "swing timer" som jag använder när jag kör kettle bells. Men irriterande nog vägrar den pipa när musiken är på. Hmm.

Sådär ja. Det var dagens i-landsproblem.

På med pjäxorna...

Jag springer i snöglopp till PT-Anna. Vi nöter teknik. I marklyft och knäböj behöver jag få upp hälarna lite för att få rätt vinklar och rätt teknik. Mina stela fotleder behöver lite hjälp... I marklyft känns dessutom armarna för korta. Armlängden är nog svår att göra något åt. Men fotlederna. Hälarna hamnar på varsin viktplatta. Och vips kommer jag djupt ner i en höftbred knäböj.

Än så länge har jag inte vågat mig in i gymmets avdelning för fria vikter. Men jag ska. Det är det som är målet med teknikträningen hos PT-Anna. "Men ser det inte ganska fånigt ut att sätta vikter under fötterna" undrar jag. PT-Anna skrattar lite. "Alternativet är slalompjäxor" säger hon. Hmm.