Tränar Nilsson förser mig med ett antal pass att genomföra. En typisk träningsvecka innehåller fyra löppass varav två kvalitetpass, ett lättare distanspass och ett långpass. Med lite variation i kvalitetstyp och långpasslängd. Till det yoga och minst ett styrkepass. Jag pusslar in i min kalender.
Hon är en fantastisk tränare, Nilssonskan. Men hon har än så länge inte kommit på något sätt att genomföra passen åt mig. Min utmaning är att få träningen att gå ihop med vardagen. Och med festen. För det var just en fest som satte krokben för planen denna vecka. Jag kunde ha valt att ta det lite lugnare. Tillräckligt lungt för att orka träna dagen efter.
När helgen kommer står jag där med två pass kvar - ett dagen-efter-festen-överhoppat tröskelpass och ett långpass. Hittar jag en långpass-lucka, en tid när familjen ändå sysslar med annat, så mår samvetet bättre. Lördag visar sig innehålla en sådan lucka.
Nästa tokiga val. Under långpasset får jag för mig att springa bakvägen upp till toppen på Flottsbro slalombacke. Där uppe blåser det storm. Jag tar mig ner via fun park-backen som är snöfri. Motvinden gör det trögt att springa trots att det är brant utför. Benen stumnar hursomhelst och resten av långpasset blir en "mara".
Liften stod still så jag sprang upp...
När söndagen kommer har jag tröskelpasset kvar. Ett sms till Nilsson. "Benen är sega efter gårdagens tunga långpass - vad ska jag göra?" Nilsson är inte helt nöjd med mina val. Hon försöker få mig att förstå att planeringen ska vara sådan att benen är någorlunda fräscha till kvalitetspassen. Ingen idé att försöka sig på någon tröskel idag. Det får bli ett lugnt pass i skogen.
Ny vecka - ny plan och nya tag. Tänk om jag kunde lära av mina misstag. Göra lite smartare val.
4 kommentarer:
Det är inte så lätt alltid att få ihop veckan. Ibland sätter "dumma" val eller oväntade händelser käppar i hjulen och så står man där med benen fulla av seg kola när det är dags för intervaller. Men som tur är kommer alltid en ny vecka :)
Kuta uppför Flottsbrobacken är en slags tröskel det med. ;-)
Och långpasset är ändå grunden. :-)
Gjort är gjort och inget att gräma sig över!
Ny vecka, nya tag!
KRAM
Springa upp för en slalombacke. Jo, jag tackar. Det är så man bygger upp ett tjockt pannben, men tyvärr också skador (i alla fall jag). Vi är inte mer än människor och får väl kosta på oss "dumheter" ibland, men i huvudsak bör vi alltid lyssna på Nilsson.
Sara, sitter här med nytt krokben och funderar på hur jag ska få ihop nya veckan...
Ingmarie, en hög tröskel...
Lars, Just den Nilssonskan tycker att det är bra träning att springa uppför Hammarbybacken. Men kanske inte under ett långpass.
Skicka en kommentar