Mål. Behöver man det? Det finns de som tränar på år ut och år in utan särskilda mål. Jag skulle nog också kunna göra så. För jag gillar verkligen att träna. Men för mig blir det trots allt mer intressant med ett (eller flera) mål i sikte.
För inte så länge sedan var jag chef. Innan jag blev min egen och numera bara rår mig själv. På chefstiden tjatade jag mycket om mål. Vad de är bra för. Hur de ska utformas för att vara bra mål. Hur man bryter ner verksamhetsmål i delmål och på individnivå och hur man översätter till agerande i vardagen. Det största problemet för chefsversionen av anneliten var mätbarhet (som är as-viktig - man måste ju veta när man når målet). Svårt i den verksamhet jag befann mig i och som inte riktigt lämpar sig för hårda mått. Just den biten är inte alls svår när det gäller löpning. Man bestämmer sig helt enkelt för att man vill springa "så och så långt" eller "så och så fort". Lätt att mäta. Lätt att veta om man lyckas eller misslyckas.
För att mål ska vara något att ha behöver de vara utmanande. Men absolut inte ouppnåeliga. Är målet för enkelt stimulerar det inte. Upplevs det istället som omöjligt att nå är det ju heller inte så stor idé att anstränga sig. Det är häri mitt problem ligger när jag sätter mina löparmål för 2013. Ur-trist att satsa på något annat än personbästa säger tävlingsmänniskan i mig. Samtidigt känns nog personbästa som smått orealistiskt efter det skade-år 2012 visade sig vara.
Efter en del förhandlande med mig själv har jag bestämt mig. För att sikta högt. Samtidigt har jag satt skadefri och löpbar hela året som övergripande mål. Ett mål viktigare än personbästa.
För inte så länge sedan var jag chef. Innan jag blev min egen och numera bara rår mig själv. På chefstiden tjatade jag mycket om mål. Vad de är bra för. Hur de ska utformas för att vara bra mål. Hur man bryter ner verksamhetsmål i delmål och på individnivå och hur man översätter till agerande i vardagen. Det största problemet för chefsversionen av anneliten var mätbarhet (som är as-viktig - man måste ju veta när man når målet). Svårt i den verksamhet jag befann mig i och som inte riktigt lämpar sig för hårda mått. Just den biten är inte alls svår när det gäller löpning. Man bestämmer sig helt enkelt för att man vill springa "så och så långt" eller "så och så fort". Lätt att mäta. Lätt att veta om man lyckas eller misslyckas.
För att mål ska vara något att ha behöver de vara utmanande. Men absolut inte ouppnåeliga. Är målet för enkelt stimulerar det inte. Upplevs det istället som omöjligt att nå är det ju heller inte så stor idé att anstränga sig. Det är häri mitt problem ligger när jag sätter mina löparmål för 2013. Ur-trist att satsa på något annat än personbästa säger tävlingsmänniskan i mig. Samtidigt känns nog personbästa som smått orealistiskt efter det skade-år 2012 visade sig vara.
Efter en del förhandlande med mig själv har jag bestämt mig. För att sikta högt. Samtidigt har jag satt skadefri och löpbar hela året som övergripande mål. Ett mål viktigare än personbästa.
8 kommentarer:
Skadefri och löpbar är också mitt stora mål för 2013. Och frisk. Utan att uppfylla de målen lyckas man ju sällan med de andra.
2013 är det inte vi som haltar!
Ingen tvekna om att dina nya tidsmål är tuffa. Tuffa men klart möjliga att nå. Varmt lycka till!
Jag hoppas verkligen att du för ara skadefri i år och får du det så tror jag faktiskt att du kan få till något (eller några!) nya personbästan. Heja dig!
Ja heja dig! Precis som Anna skriver är frisk och hel nummer ett oavsett.Att du har skalle för stordåd vet jag/vi redan. :-)
Du later som en valdigt fornuftig chef. Kunde jag sa skulle jag rekrytera dig till Sydney och mitt jobb ett halvar. :-) Just det har med att bryta ned stora "difusa" foretagsmal pa mindre nivarer kan vara valdigt svart, men det ar ju just det som ar sa otroligt viktigt.
Lycka till med malen angande lopningen. Oavsett vad du satter upp for mal sa hoppas jag att du far vara skadefri.
Hej!
Jag håller med om att det är viktigt med tider och mål. Framförallt måltider.
Jag har måltider. Jag hör till dom som annars kan blir lite okoncentrerade. Utan måltider tappar jag fokus.
Dock vet jag inte riktigt vad min måltid blir i morgon, men det lutar åt spagetti och köttfärssås :-)
Anna, Nä 2013 ska ingen halta tycker jag!
Bureborn och Andéa, tack för att ni tror mer på mig än vad jag gör...
Ingmarie, och du hjälper mig!
Petra, säg bara till så kommer jag. Kan väl tänka mig några månader i Sydney, särskilt den tiden då ni har vår och vi höst.
Lennart, tänkte faktiskt skriva lite om mål med måltider också - men det får bli ett annat inlägg.
Brukar du ofta välja bort något för att inlägget ska bli lite kortare och lite bättre?
Skicka en kommentar