torsdag 25 december 2014

Sällskapsspring med hundar

Mina misslyckade spring-försök med Knutte - den där ullige gullige puli-hannen vi var helgfamilj åt under en tid, har satt sina spår. Jag FÖRSÖKTE verkligen springa med honom. Men han ville mest markera revir. Tvärstopp här. Tvärstopp där. Det blev liksom ingen bra löpning. Inte för mig i alla fall. Kopplad kände jag nog ändå att jag ville ha honom för kom det en annan hanne så var Knutte inte helt pålitlig. Och kände han lukten av hare så drog han. Rakt ut i skogen.

Svägerskan var här en sväng på julafton och for sedan för att jobba några nätter. Kvar blev hennes hundar - kelpie-damen H och Border Collie-killen B. Jag får ett infall. Jag bestämmer mig för ett nytt springa-med-hund-försök. Trotsa Knutte-spåren i mitt minne. Skillnaden är att dessa två vågar jag ha lösa. De lyssnar på vad jag säger och far inte iväg rakt in i skogen efter minsta lilla doftspår. Inbillar jag mig i alla fall.

Så här såg det bara ut när jag fotograferade. Annars sprang vi alla tre. På rad. Killen B med ett antal avstickare vid sidan av stigen, men aldrig långt bort.

Med ett ihopvikt koppel i var hand (helt säker på att de springer fint med mig kan jag ju inte vara) och hundarna lösa sticker vi iväg. In i skogen. Vi möter ingen. Och hundarna håller sig lagom nära mig hela tiden. Sällskap jag gillar.

5 kommentarer:

rundarocksaenform sa...

Härligt! Bra att du trotsade gamla minnen. :-)

Min vovve lyssnar faktiskt BÄTTRE när hon är lös. I koppel blir hon hopplös... Haha!

Kram M

Lisa sa...

Haha, vad roligt!! De flesta hundar tror jag kan tränas för det, men molly kan fortfarande "vägra" när hon har koppel på sig:) Vi brukar mest ha henne lös. Hon sticker in i skogen hit o dit, men håller sig nära!
God Jul på dig förresten:)

Erik sa...

F testar gärna en löprunda med dig. Vi får väl diskutera koppel eller inte, men jag tror att koppelfritt funkar i skogen.

Ingmarie sa...

Men åh vad både roligt och härligt! Du får se till att de blir lämnade hos er så ofta som möjligt. :-)

anneliten sa...

Rund, dessa två har jag alltid lösa när vi är i skogen, men jag var förvånad att de höll sig närmre mig än de brukar nu när jag sprang. Kanske tyckte de att det var något lurt och att det var bäst att hålla koll på mig.

Lisa, det är bra att det funkar för det känns som slöseri att inte kunna ha hunden med sig när man ändå är ute liksom.

Erik, jag tror F funkar utmärkt utan koppel i skogen. Det är så vi brukar ha det när vi går där. Det gäller bara att få henne att glömma alla pinnar och det gör man ju enkelt med en boll :-)

Ingmarie, jo, men de är rätt krävande de där hundarna så till vardags skulle jag nog inte "få plats" med all aktivering de behöver.