Uppmärksam(het)

Det finns en regel på mitt gym - den pump-instruktör som gör fel i koreografin måste göra tio armhävningar. Medan hela gruppen räknar. Jag är uppmärksam. Jag hittar fel. Anna-stackarn har ju varit på semester. Och glömt lite koreografi. Två gånger åker hon dit. Två gånger tio armhävningar får hon göra. Jag hävdar att hon borde göra tio till. Men å andra sidan - lite konstnärlig frihet kan väl vara tillåten. Också i ett hårt styrt Les Mills-designat body pump-pass. Så hon slipper undan. För den här gången.

I pump-salen pratar jag med S. Hon undrar lite över hur det går med allt hjärtkrångel. Vi har inte setts på ett tag och jag berättar om de senaste turerna. "Vilken uppmärksamhet du får" utbrister hon. Hon är inte avundsjuk på mig. Inte egentligen. Men hon konstaterar (liksom jag) att jag blivit väl undersökt och att jag följs upp noga. Till skillnad från S - vars astma ingen läkare tycks tycka är spännande nog... Jag håller med - jag får uppmärksamhet. Överläkaren på en av Sveriges största kardiologiavdelningar svarar på mina mejl med vändande post. Och ringer till mig och frågar hur jag mår. Jag klagar inte på uppmärksamheten - verkligen inte. En udda diagnos har sina fördelar.

Romantiserar

Snö. Jag älskar snö. Jag älskar att springa i snö. I alla fall är det så jag minns det. Tystnaden i ett snöklätt landskap. Frost i ögonfransarna. Halkiga steg och iskalla skinkor har jag inget som helst minne av. Romantiserar lite.

PINsamt

Alla dessa PINs. Som jag inte kan hålla reda på.

YogaGlo-lusten spirar. Jag rullar ut mattan. Tar fram iPaden. Medan jag har befunnit mig på andra sidan jordklotet har iPaden laddat ur. Förutseende nog laddade jag mackapären redan igår. Förutseende nog förstod jag att YogaGlo-lusten skulle spira. Eller lusten att glo på Modern family i sängen. För det är ungefär de två saker jag använder min ganska nyinförskaffade iPad till...

SIM-kort låst... Men! Jag inser att min iPad aldrig varit urladdad förut. Jag inser att jag nog bara låst upp SIM-kortet en enda gång - när jag satte i det. Och jag inser att jag inte har en ANING om koden.

Alla dessa PINs. Som jag inte kan hålla reda på.

Jag river runt i diverse lådor. Efter det där kortet som SIM-kortet satt i. Och som jag tror det finns en PIN på. Nowhere to be found. Suck. Jag KAN inte hålla reda på alla PINs. Hur kan någon hålla reda på alla PINs? Dubbelsuck. Min ordningssamme P - han som vet var han har alla sina PINs, tittar lite roat på mig. Men han säger inget. Vågar väl inte.

Jag gräver i min datorväska. Längst ner i botten ligger ett kort. Ett sådant med ett hål där ett SIM-kort suttit. Hur och varför det kortet hamnat just där har jag ingen aning om, men det står fyra små siffror på. YES!

Jag väljer "Disco in your hips". YogaGlo-lusten spirar. Och nu vet jag var jag har lagt kortet med PIN-koden. På ett bra ställe.

Större bälte

Jag plumsar i poolen bredvid Lisa. I ett vattenlöparbälte jag har på långlån från Ingmarie. Tänker att jag nog snart får spänna ut bältet lite. För att få plats. Kortisonet gör saker med min kropp.

Jag är, och har varit, ganska sträng mot mig själv när det gäller sockret. Motivationen är stark. Jag vill ju göra allt jag kan för att undvika diabetes. Inte en enda semesterglass för min del. Och Thai-mat har jag låtit bli (jo, den kan vara väldigt sockrig faktsikt). Men Nutella Calzone, som erbjöds på vissa Aussie-restaurangers efterrättsmeny, hade jag nog inte fallit för ens i vanliga fall. Hursomhelst. Jag tycker jag varit rätt konsekvent. Och viktmässigt har nog inte mycket hänt. Men fördelningsmässigt... Ett par extra centimeter i midjan. Minst. Ja ja, då vet jag att kortisonet gör något i alla fall.


En lånad bild. För jag beställde aldrig någon Nutella Calzone.

Kortison lagrar fett i buken. Det är inte nyttigt. Så sluta stressa där ute.

Ajjj... love it!

Finns det något skönare än träningsvärk?

Snabbmat

Säga vad man vill om Paulún. Näringsfysiologen alltså. Driftig är han. Och tjäna pengar kan han alldeles säkert. Jag blir hursomhelst glad när jag upptäcker att Paulún inlett en satsning på en snabbmatskedja (än så länge en ganska begränsad "kedja", med Delis i Örebro, Norrköping och på Söder). Näringsriktig snabbmat ska det vara. Utan socker. Utan en massa artificiella E-nummer. Och med fyndiga namn. Dit ska jag gå. Någon dag.

I väntan

I väntan på nästa flyg hittar vi en liten fläck med fritt WiFi. Lycka för internet-hungrande. Lärdom: de lite billigare inkvarteringarna längs backpacker-trailsen lockar med fritt WiFi. De lite lyxigare, som Sheraton - där vi spenderade våra sista två Australiennätter, tar rätt bra betalt om man vill surfa på en cybervåg. Därav hungern.

I väntan på annan, hippare, användning kommer kompressionstrumporna till nytta som stödstrumpor under långa flygresor. Skönt faktiskt. Om än mindre vackert. På Singapores flygplats vandrar jag runt i blå klänning och vita kompressionstrumpor med orange detaljer. Nåja. Mitt andra par är turkosa.

Och skorna jag skulle ha sprungit Stockholm marathon 2013 i har vandrat en del. I väntan på löpsteg.