Jag läser den ena årskrönikan efter den andra. Jag funderar på om jag ska skriva min. Mitt löparår 2012... Inte mitt bästa löparår kilometermässigt. Inte mitt bästa löparår upplevelsemässigt. Inga personbästan. Inga endorfinhöga målgångar. Inte alls som 2011.
"Pick yourself up and try again". Ska jag skriva en årskrönika får det nog bli under just den rubriken. Med underrubriken "Löparfotens anatomi".
Plantarfascia. Under hålfoten finns en bindvävshinna. Den fäster i hälsenan. I februari drar jag på mig en partiell ruptur. Jag får ställa in massor av löpträning. Och jag missar Stockholm marathon. I alla fall som deltagare. Som åskådare fryser jag fötterna av mig och imponeras av alla löpare som trotsar vädret och förunderligt nog gör bra tider.
Pick yourself up. Jag omfokuserar och siktar på Lidingös tremil.
Peroneussena. En sena som fäster i vadmuskeln och löper under yttre fotknölen till något ben långt fram i foten. Två i varje fot har man. Flitigt semesteranvändande av Treadmills i Kalifornien gör en av mina senor lite småirriterad. Väl hemma igen är jag tränar-trotsig och springer i augusti igenom Midnattsloppet på sämsta tiden (50.01) sedan jag började träna målinriktat - med en ilande inflammerad peroneus-sena som bonus. Jag får ställa in massor av löpträning. Och jag missar Lidingöloppet.
Try again.
Jag anmäler mig till Stockholm marathon 2013. Mina hälsenor gnisslar lite. Det är inget nytt och än ger jag inte upp.
"Pick yourself up and try again". Ska jag skriva en årskrönika får det nog bli under just den rubriken. Med underrubriken "Löparfotens anatomi".
Plantarfascia. Under hålfoten finns en bindvävshinna. Den fäster i hälsenan. I februari drar jag på mig en partiell ruptur. Jag får ställa in massor av löpträning. Och jag missar Stockholm marathon. I alla fall som deltagare. Som åskådare fryser jag fötterna av mig och imponeras av alla löpare som trotsar vädret och förunderligt nog gör bra tider.
Pick yourself up. Jag omfokuserar och siktar på Lidingös tremil.
Peroneussena. En sena som fäster i vadmuskeln och löper under yttre fotknölen till något ben långt fram i foten. Två i varje fot har man. Flitigt semesteranvändande av Treadmills i Kalifornien gör en av mina senor lite småirriterad. Väl hemma igen är jag tränar-trotsig och springer i augusti igenom Midnattsloppet på sämsta tiden (50.01) sedan jag började träna målinriktat - med en ilande inflammerad peroneus-sena som bonus. Jag får ställa in massor av löpträning. Och jag missar Lidingöloppet.
Try again.
Jag anmäler mig till Stockholm marathon 2013. Mina hälsenor gnisslar lite. Det är inget nytt och än ger jag inte upp.
9 kommentarer:
Jag har googlat idag om mina fötter och det är precis de tre åkommorna du nämner som dyker upp. Jag börjjar bli orolig för att jag har problem med PF. Vore konstigt eftersom naparapaten inte hittade något....
Hur känns Peroneussena? På nogotvis hoppas jag på att det är Peroneussena och att de "onda" kryper in under foten "som en följd".
Kan det kännas som en brännande känsla?
Min peroneussena gjorde ont under väldigt tydligt och lokalt under fotknölen. Ont när jag sprang och ont om jag tryckte på den, men inte annars. Det brännande låter tyvärr mer som platarfascian men vem är jag att ställa diagnos egentligen. Min räddare för plantar-problemen var den där lilla plastbollen med piggar som jag rullade under foten. Se: http://annelitenmottanteliten.blogspot.se/2012/03/kompis-under-bordet.html
Nej, ditt löparår 2012 går kanske inte til historien som det bästa genom tiderna. Men det är ju just det - historia. 2013 tar du revansch på fotuslingarna!
Hej Anneli!
Den brännande känslan sitter på utsidan av foten så jag tror inte att det är PF. Jag tror fortfarande att det här har att göra med att vadmuskeln drar i senorna som går er i foten, men man vet aldrig....
Jag ska köpa en sån där boll för säkerhetsskull.
Klart du inte ska ge upp. Kör på! Någon gång måste det ju släppa, eller hur? :-)
Lycka till!
Never ever give up! Jag hade bokat Danne...
Mkt bra, kort och koncis, sammanfattning av ditt år. Mitt löparår är obefintligt, kräver ingen vidare krönika;)
Kul att du uppskattade min årskrönika om mitt pissiga 2012. Men det är väl så alla år är inte solskensår. Ni har vi brutit ihop, lärt oss å så kommer vi igen - starkare än någonsin
Bureborn, precis - historia är historia och nu är nu.
Lennart, visst kan det vara vadmuskeln som är roten till det onda. Den sitter ju ihop med mycket.
Västgötskan, problemet är att jag inte tror att det går i all evighet. Någon gång tar kroppen slut. Jag tar inget för givet men jag hoppas att det är minst 10 år av löpning kvar.
Ingmarie, jag tror inte Danne kan göra så mycket mer än han gjort. Stretcha var ju ett av hans råd.
Lisa, du och jag...
Anna, klart man blir starkare och att man ska vara tacksam för det. Men mitt i känns det inte alltid så.
Skicka en kommentar