tisdag 12 november 2013

Hoppet

Hoppet. Träffar killen som var så besviken på sin Midnattsloppstid för några år sedan. Han som lite senare fick förklaringen. Ett cancerbesked. Han som idag log mot mig och pratade om träningsvärk i vaderna. Han hade varit på Bosön och tränat löpteknik. Frisk. Åtminstone tills proverna säger något annat. Vilket jag så innerligt hoppas att de aldrig gör.

Så himla glad blev jag. Så att ögonen tårades. Vi är egentligen inte alls nära. Bara bekanta.

Du får inte tappa hoppet om ditt hjärta säger en vän. En som förstår.

6 kommentarer:

Ingmarie sa...

Nej det får du INTE. Aldrig! Ditt hjärta är med dig och vill dig bara väl. Precis som jag. :-) KRAM

Lisa sa...

Någon som verkligen förstår!! Det är svårt för en som inte varit i samma situation att verkligen trösta.

Hör av dig om du vill wetvesta imorrn eller i helgen:)

KRAM!!

anneliten sa...

Ingmsrie, jag vet. Men vissa saker kan man inte sätta sig in i förrän man är där.

Lisa, en vän med hjärtproblem är ett stort stöd. Tror imte han förstår hur stort.

bureborn sa...

Fantastiskt mycket värt att ha en vän som förstår. Fast det förstås är allt annat än fantastisk att ni har hjärtproblem.
Tror din kloke vän har alldeles, alldeles rätt. Att försöka hålla fast hoppet är oerhört viktigt. Att det sen inte är så lätt alla dagar när oron gnager är en annan sak.
Kram!

Ingmarie sa...

Det är många saker man inte kan sätta sig in i men man kan ändå känna empati.

anneliten sa...

Bureborn, hoppet är viktigt.

Ingmarie, absolut! Som tur är. Annars skulle man ha få som stöd när jobbiga saker händer.