måndag 25 november 2013

Laddar

Vaccinerar mig. Mot influensa och mot pneumokocker. Det brukar jag inte. Brukar anse att jag klarar av att vara lite sjuk om jag skulle bli det. Men nu är jag riskgrupp. I samma stund som jag börjar med kortisonet blir mitt immunförsvar lojt och långsamt. Det är det som är själva syftet.

Bygger lite muskler. Det brukar jag. Laddar på något kilo extra på body pump-stången. I samma stund som jag börjar med kortisonet kommer muskler att brytas ner och ben att lakas ur. Det är inte syftet. Det är en biverkan. Som jag ska göra mitt bästa för att jobba emot. Min doktor förstår min frustration. Hon lovar att skicka mig till en idrottskardiolog. Som ska hjälpa mig att definiera gränserna för riskfri träning. Så att jag kan ta mig igenom kortison-året.

4 kommentarer:

Lisa sa...

Smart!
Influensa kan vara nog svårt att stå emot utan kortison i kroppen.

Även smart med extrakilona på stången. Träningen blir väl än mer viktig när Mb Cushing nalkas, så hoppas att du får en "hyfsad" pulsgräns!
Kram

bureborn sa...

Kortison är verkligen ingen trevlig, liten medicin. Usch! Tycker det låter suveränt att du redan nu antagit biverkningarnas utmaning. Och hoppas som Lisa att den riskfria träningen kommer att kavala in i din defnition av träning. Att kardiologen har prefixet idrott låter lovande.
Tänker på din faster också. Och på dig. Och på det där att det kanske ibland kan vara skönt att få vara bara sig själv och inte sin sjukdom.

rundarocksaenform sa...

Bra att du får hjälp med det. Förstår verkligen frustrationen! :-(

Kram M

anneliten sa...

Lisa, fick kallelse till bentäthetsmätning och diverse annan provtagning, men ännu ingen tid hos idrottskardiolog :-(

Bureborn, mitt i prick. Det där med att vara sig själv. Men grejen är att jag inte vet vem jag är nu. Att definiera om sig själv tar nog en stund.

Rund, "hjälp" får jag i massor. Men känner mig tyvärr mer som kropp än som själ i vårdens händer.