torsdag 13 november 2014

Notera och acceptera

Varning. Frustration pyser ur dessa bokstäver...

Kan jag ens kalla det jag gör för att springa? Farten är en snigels. I alla fall om jag ska tro räkneverk på vårt nya fina löpband (det vi har satt upp i vårt garage och som jag faktiskt - tvärtemot vad jag trodde, väljer att springa på nu när kvällarna är mörka). Jag försöker med P. "Visst ÄR väl löpbandet konstigt kalibrerat..." Men han har inte märkt något. Springer på i hastigheter som är helt normala för honom och långt ifrån snigelns.

Jag tänker att jag ska notera och acceptera. Vara tålmodig. Lätt är det inte. För någonstans är en del av det jag vill ha ut av löpningen känslan av att ha en stark och vältränad kropp. Och så känns det inte nu. Jag vet att man måste jobba för att komma dit. Jag vet att ett par av mina mediciner sätter krokben. 

5 kommentarer:

Anna (orka mera) sa...

Det är alltid frustrerande när man inte befinner sig där man brukade. Finns inget värre. Fast jag tänker att det måste vara bättre att springa snigel än att inte springa alls. Njut av att du faktiskt kan, så kommer formen åter - var så säker :)

Ingmarie sa...

Jag fattar vad du menar...
Men du vet ju varför. Jag tänker som Anna. Bättre kunna springa snigellångsamt än inte alls. Var sak har liksom sin tid. Kanske pannlampelöpning är bättre?

Anonym sa...

Jag kan förstå känslan av frustration! Och det är ju "lätt" att säga: "Ta det lugnt, det kommer", när det gäller någon annan. Hade det varit jag själv, hade jag känt precis som du. Att man vill orka mer och man vill orka mer NU!

Kramar!

anneliten sa...

Anna, absolutär det bättre att vara en snigellöpare än inte löpare alls. Egentligen är farten inte alls viktig. Men jag vill känna mig stark och frisk.

Ingmarie, ja kanske jag skulle ta och använda den där pannlampan jag önskade mig i julklapp (och fick) för tre år sedan ;-)

Rund, på sätt och vis är jag tacksam för att få uppleva hur det är att vara nybörjare - för då får jag förståelse för de i min omgivning som är det. Det låter kanske konstigt, men jag har aldrig varit riktig nybörjare som löpare (bröt visserligen foten och hoppade på kryckor i ett halvår, men minns det inte som svårt att komma tillbaka - ska nog skriva ett inlägg om det :-)).

Ingmarie sa...

haha. JA det tycker jag verkligen!!!