måndag 16 februari 2015

Gammalt och slitet

Diskmaskinen krånglar. Den är inte gammal. Den borde inte gå sönder redan. Jag och P gör en gemensam insats. Jag med instruktionsbokens något diffusa ritningar. P med långa starka fingrar och ett tålamod jag för det mesta inte har. Vi hittar ett plektrum i avloppspumpen. "Åh mitt favorit" utropar dotter. "Hur har det hamnat där..." Ja hur? Nåja. Nu går diskmaskinen igen. Den är inte gammal och borde inte vara särskilt sliten.

Jag tvättar en stor hög träningskläder. Tvättmaskinen står och stampar. Vägrar centrifugera. Tur att det är kläder i funktionsmaterial. Jag vrider ur det värsta och tänker att de torkar nog hyfsat ändå. Tvättmaskinen är gammal. Utsliten. Vi letar inga plektra i den. Istället får vi leta ny maskin.

Jag kliver ur sängen. Fotlederna knakar. De är slitna. Fulla med broskinlagringar där brosk inte ska vara. Det gör lite ont. Ondare nu när jag springer lite igen. Jag vet att det inte är mycket att göra åt. Inte egentligen. Sluta springa vill jag ju inte. Bestämmer mig ändå för att ta det lugnt. Två löppass i veckan får räcka just nu. Bestämmer mig också för att stretcha fotlederna mer. Så där som kinesiolog-Danne visat mig och som jag gjorde så duktigt när besvären var som störst.

3 kommentarer:

Lisa sa...

Hmm. Gammal och utsliten.. Knakande fötter låter inte roligt, men två löppass per vecka faktiskt bättre:)
Trots att jag kanske inte borde vara gammal och utsliten riktigt ännu så känns det som att vissa delar av mig är det! Ryggen tål verkligen inte två pass i veckan, i alla fall inte i kombination med en narkos-placering där man måste stå upp dagarna i ända. Känner mig som en mespropp!

Ingmarie sa...

Du är varken gammal eller utsliten men stretcha fossingarna tror jag kan vara bra oavsett. :-)

anneliten sa...

Lisa, då vet du vilken specialisering du inte ska välja!

Ingmarie, jo jag vill nog ändå erkänna att kroppen inte känns helt ny nuförtiden. Jag accepterar och gör det jag kan precis som bland annat du har lärt mig ;-)