Funderar på att skippa bloggen ett tag. För vem vill läsa depp? Så kommer jag på att jag faktiskt skriver för min egen del. Att de som läser gör det på egen risk. Och att - what the f*ck - det är en hel del depp i mitt liv just nu. Men inte bara. Absolut inte bara. För säkerhets skull sätter jag en liten etikett. "Kan innehålla depp".
Jag väljer hur jag ser på saker. Ibland deppar jag och tänker att det är orättvist. Men för det mesta väljer jag att se det som att jag överlevde en ventrikeltakykardi som kunde ha varit döden om inte mitt hjärta hade varit starkt. Den 16 maj 2013 kunde det ha stått på en gravsten. Det gör det inte. I alla fall inte på min. Nu har läkarvetenskapen upptäckt en lömsk sjukdom i mitt hjärta. Jag märker inte av den. I alla fall inte fysiskt. Hade jag inte sprungit fort den där dagen i maj hade inflammationen kunnat puttra på ett bra tag. Tills hjärtat mitt var förstört. Nu ska inflammationen bombas. Visserligen blir bombningen långdragen, med lite oviss utgång och högst sannolikt rätt jobbig för resten av mig. Men jag har en chans att vinna kriget. Så ser jag det. Bloggen kan innehålla själv-pepp.
Vem vet - kanske blir jag överkörd av en taxi på en gångbana i morgon? Kanske springer jag marathon 2015. Och 2016. Och 2045. I väntan på svar lever jag.
Tack alla ni som peppar via bloggen och på andra sätt.
Jag väljer hur jag ser på saker. Ibland deppar jag och tänker att det är orättvist. Men för det mesta väljer jag att se det som att jag överlevde en ventrikeltakykardi som kunde ha varit döden om inte mitt hjärta hade varit starkt. Den 16 maj 2013 kunde det ha stått på en gravsten. Det gör det inte. I alla fall inte på min. Nu har läkarvetenskapen upptäckt en lömsk sjukdom i mitt hjärta. Jag märker inte av den. I alla fall inte fysiskt. Hade jag inte sprungit fort den där dagen i maj hade inflammationen kunnat puttra på ett bra tag. Tills hjärtat mitt var förstört. Nu ska inflammationen bombas. Visserligen blir bombningen långdragen, med lite oviss utgång och högst sannolikt rätt jobbig för resten av mig. Men jag har en chans att vinna kriget. Så ser jag det. Bloggen kan innehålla själv-pepp.
Vem vet - kanske blir jag överkörd av en taxi på en gångbana i morgon? Kanske springer jag marathon 2015. Och 2016. Och 2045. I väntan på svar lever jag.
Tack alla ni som peppar via bloggen och på andra sätt.
12 kommentarer:
Mitt i allt det trista är det skönt att läsa om ännu en grej träning/löpning är bra för - att upptäcka ett hjärtfel i tid. Om det nu går att se det så? Det kanske lika gärna kunde ha gått åt det värsta pga träning/löpning?
Peppkram!
Ska försöka att peppa hela vägen. Förhoppningsvis, man ska aldrig ta en dag för givet...:)
Även om bloggen skulle innehålla lite depp så tycker jag att din blogg och kamp mot inflammationen inspirerar.
Jag tycker att du är en förebild som väljer att hantera din situation som du gör. Mycket bra, och jag tror att du kommer komma igenom det här. Du inspirerar.
Jag förstår dig till fullo men du, jag tror att även om du upplever det som att bloggen är depp emellanåt så tror jag det är många som tänker tvärtom. Att din ärlighet, dina tankar, dina funderingar och ditt kämpande är en slags pepp i sig själv.
Du går igenom ett mindre he-
...e men ger ändå inte upp.
Det ger perspektiv tänker jag.
(Hoppas du förstår vad jag menar nu...)
Och precis som du skriver.
Vi som läser gör det av fri vilja för att vi vill och för att vi bryr oss. :-)
Så gnäll och deppa om du vill. Vi är här för att stötta och peppa!
Jag är säker på att du kommer kuta lopp igen.
Starkare och tuffare än någonsin!
KRAM
Om du orkar och vill så tror jag vi är många som uppskattar att du fortsätter blogga. För vi som känner dig via bloggen vill ju veta hur du mår. I med och motgång. Men bara om du själv vill dela med dig förstås! Låt det aldrig kännas som ett måste, utan bestäm själv. Fortsätter ösa pepp över dig och hoppas det hjälper åtminstone lite. Kram och krya!
Dina alster är alltid läs- och tänkvärda. Alldeles väldigt oavsett vad de handlar om. Håll utkik på min kommande årskrönika och kram!
Andréa, precis så ser jag det. Att jag inte strök med beror nog på att mitt hjärta är rätt starkt och det blir det ju av träning :-)
Lisa, menar du att du peppar om du inte blir överkörd av en taxi? Tack :-)
Lennart, det finns saker i mitt hanterande som inte syns på bloggen...
Ingmarie, jag är inte lika säker på att det blir lopp igen. Men jag tänker utgå ifrån och sikta på det ändå.
Anna, det känns väldigt bra att bli överöst av pepp. Glad att jag startade den här bloggen en gång i tiden. Den har nog aldrig känts som ett tvång och det ska jag inte låta den göra framöver heller.
Erik, ser verkligen fram emot din krönika. Hoppas läsa den i ett varmt land :-)
Jag förstår det. Så är det på min blogg också ;-).
Lennart, du som nyss påstod att vi läser dina tankar ;-)
Ha,ha!! Där fick jag :-).
Mycket klokt är redan sagt men jag tror liksom Ingmarie och Anna att du visar på något viktigt med dina inlägg nu. Det ger perspektiv och balans och ser nog inte alls som depp. Alltför mycket på bloggar är hejtjolahopp och dålig kvalité. Det du skriver om nu är något helt annat och något mycket viktigare än så. Självklart väljer du vad du visar och skriver om, det förstår vi. Jag tror vi är många som vill att du fortsätter skriva, i den takt och frekvens du vill!
Staffan, tror att vi har hyfsat samma syn på vad som är läsvärt. Undviker helst "hejhopp". Men samtidigt finns det någon slags grej i dagens kultur att man ska vara så positiv. Som om negativa tankar förstör ens hjärna. Eller åtminstone ens förutsättningar att lyckas. Själv tror jag på att tänka också mörka tankar fullt ut och inte begrava. Men frågan är om andra verkligen vill läsa då. Det kan ju kanske räcka med ens eget mörker, utan att man för den skull vill läsa om andras. Det var så jag tänkte.
Skicka en kommentar