söndag 27 februari 2011

Gnälligt sällskap

Lördagens intervaller känns i benen. Och det säger jag ganska ofta under mitt och Ingmaries söndagslångpass. Gnäller lite om stumma, stolpiga ben.

Underlaget är sådan snö som flyttar lite på sig precis när man ska trycka ifrån. Det gnäller jag också om. Svär gör jag till och med.

Sen tycker jag att vi har lite motvind. Och gnäller igen.

Kanske stramar det i baksidan på höger lår? Jag gnäller lite om det i alla fall. Och är jag inte på väg att få kramp i vaderna?

När vi springer förbi ett café tycker jag att vi nog är ultralöpare och får göra ett fikastopp. Det tycker inte Ingmarie. Hon tycks inte så mottaglig för mitt gnäll - som tur är. Världens bästa löparsällskap är hon, min tränare och vän. Hon pratar glatt på och jag glömmer bort att känna efter.

Nästan framme vid Södra station, mitt slutmål - då gnäller jag lite om krampiga vader.

7 kommentarer:

Ingmarie sa...

haha! Jag tror du mest gnäller inne i ditt huvud för jag hörde inget av det där! Och så lyckas du ändå lägga på en spurt på slutet! Så det var nog inte så farligt trots allt. ;-)

Karin Engen sa...

Vänner som man kan gnälla lite för utan att de egentligen lyssnar tycker jag är himla fint :) Härligt att du kom ut på ett pass iaf och det gick säkert jättebra, efter sådana intervaller ni körde är det nog berättigat att iaf vara lite gnällig!

Daniel sa...

Du ser ju glad och pigg ut på bilden! :)
Alltid tufft att springa långpass efter intervaller men det härdar! Bra jobbat!

Anonym sa...

Jag tycker det är härligt att man tillåter sig att gnälla ibland. Och att ha kompisar som glatt bubblar vidare, och vägrar att lyssna på det örat. Vicka härliga brudar!

Unknown sa...

Hi hi låter som två riktiga parhästar, härligt att ni kompletterar varandra så bra =)

Peace Love och Löparskor!

Anonym sa...

Starkt att ni sprang! Alla e vi lite gnälliga ibland, färre som har självinsikten att inse det dock.. Hoppas vi ses framöver.

anneliten sa...

Ingmarie, du måste ha haft någon slags selektiva öron på dig...

Karin, intervaller ska vara jobbiga. Att det var så pass tungt att springa på bana var en ny insikt :-)

Daniel, jag kämpar på - Ingmarie är oberörd.

Bureborn, häng med någon gång vet ja´!

Jesper, parhästar? Nja. Ett starkt fullblod och en liten tjock ponny känns det som. Gissa vem som är vem...

Hempa, visst ska vi ses igen. Jag ska bara träna lite först...