tisdag 11 september 2012

Löjligt kort

Usch vad jag velar och fegar. Jag är rädd för att pröva springarvingarna. Rädd för att foten ska protestera. Rädd att jag glömt hur.

Men igår så. Då. När jag väntar på att body pumpen ska börja ser jag en tjej som springer med god fart och god teknik på ett av löpbanden. Bandet bredvid är ledigt. Av någon outgrundlig anledning har jag ett par löparskor i väskan. Utöver de gymskor jag har på fötterna och som jag tänkt träna i. Varför packade jag ner löparskorna tro? Jag hoppar upp på bandet och springer. I sju minuter. Det är vad jag hinner. Det känns lagom men det är löjligt kort.

Idag sitter jag här igen. Och velar och fegar. Ska jag gå ut? Eller ska jag vänta någon dag? Senan är lite öm, men den blev nog inte sämre av mitt lilla löp-test igår. Tror jag.

Jag bestämmer mig för att dubbla. Jag springer en kvart ungefär. Längre än igår men fortfarande löjligt kort.

7 kommentarer:

Daniel sa...

Hoppas hoppas hoppas att det håller nu!!!

Anna (Orka mera) sa...

Håller tummarna!!! Nu har du varit skadad tillräckligt och förtjänar all löpning i världen!

Patric sa...

Jaha! Av rubriken att döma trodde jag det skulle handla om hur löjligt kort DU är... ;)

bureborn sa...

Kort är klokt!
Efter mina sentrubbel var det just så där jag började. Först två minuter, sen fyra, sen åtta. Och till slut var löprundorna så pass långa att det kändes värt att byta om till löparkläder. Smart att göra som du, och kombinera löptest med annan träning.
Håller tummarna för att bakslagen nu är ett minne blott!

Erik sa...

Förstår att du tycker att det är löjligt kort och vet att man inte alltid vill ha goda råd. Därför säger jag inte mer. Jo, en sak till, jag håller på dig.

Snorkkis sa...

Håller också tummar o tår. Nuuu vill vi ha en springig anneliten igen!

Västgötskan sa...

Det är väl jättebra att du tar det försiktigt! Lite i taget och lyssna på foten!