Samma dag som jag började med kortisonet så slutade jag med socker. Det var i slutet av november. Förvånande nog har det gått ganska lätt. Nu när motivationen är den rätta. Nu när diabetesrisken hänger över mig på grund av medicinen. Helt asketisk är jag inte - jag kan äta lite sushi fast jag vet att där är socker. Till exempel. Men inget godis. Inga efterrätter. Inga kakor. Väldigt mörk choklad (>85%) har varit mitt undantag och min "livlina".
Någonstans där efter jul gav jag mig själv ett löfte - jag skulle tillåta mig att äta en semla. På själva fettisdagen. Fettisdagen kom och gick. Och ett par dagar senare kom jag på att dagen S hade passerat mig näst intill obemärkt och att jag hade glömt.
Jag reparerar. Lördag morgon går jag upp tidigt. Jag knådar ihop min klassiska deg - en slags Karlsbader-variant, bakar ut minisemlor och ställer att jäsa i kylen. För jag vill ju inte missa lördagsmorgonens Body Pump. Väl hemma gräddar jag semlorna medan jag duschar.
Mmm. Minisemlan var verkligen jättegod. Jag glufsar dessutom i mig en av de ofyllda överblivna bullarna. Inte överdrivet mycket kan man tycka. Med mina gamla mått mätt. Men vad händer? Jag börjar må lite småilla. Kroppen tycks lite chockad.
Och dagen efter är sockersuget tillbaka. Just like that. Ett sug som jag knappt känt under dryga tre månader på "sockerfri" diet. Nu blir det till att bita ihop igen. Ta till diabetesrisken som motivation. Eliminera frestelser så gott det går. Jag trugar svärmödrar på besök att göra slut på alla minisemlorna. Nackdelen med minisemlor är ju att det blir ganska många av en deg.
Någonstans där efter jul gav jag mig själv ett löfte - jag skulle tillåta mig att äta en semla. På själva fettisdagen. Fettisdagen kom och gick. Och ett par dagar senare kom jag på att dagen S hade passerat mig näst intill obemärkt och att jag hade glömt.
Jag reparerar. Lördag morgon går jag upp tidigt. Jag knådar ihop min klassiska deg - en slags Karlsbader-variant, bakar ut minisemlor och ställer att jäsa i kylen. För jag vill ju inte missa lördagsmorgonens Body Pump. Väl hemma gräddar jag semlorna medan jag duschar.
Mini-semlor fyllda med madel- och valnötsmassa. Jag åt bara en...
Mmm. Minisemlan var verkligen jättegod. Jag glufsar dessutom i mig en av de ofyllda överblivna bullarna. Inte överdrivet mycket kan man tycka. Med mina gamla mått mätt. Men vad händer? Jag börjar må lite småilla. Kroppen tycks lite chockad.
Och dagen efter är sockersuget tillbaka. Just like that. Ett sug som jag knappt känt under dryga tre månader på "sockerfri" diet. Nu blir det till att bita ihop igen. Ta till diabetesrisken som motivation. Eliminera frestelser så gott det går. Jag trugar svärmödrar på besök att göra slut på alla minisemlorna. Nackdelen med minisemlor är ju att det blir ganska många av en deg.
7 kommentarer:
Oj vad du är duktig på att hålla emot. Jag är en riktig sockerråtta och äääälskar sötsaker :) Fast jag har blivit bättre med åren.
Kul att ni gillade polentan och whiskysåsen :)
Verkligen intressant! Vissa (o)vanor fastnar tydligen lättare än andra.
Även om du inte kunnat träna kroppen som du vill så har du byggt/bygger ett pannben som är starkare än någonsin!
Oj! Kom sockersuget tillbaka på en liten stackars semla? Lite taskigt tycker jag, mot dig som kämpat så väl och stått emot flera månader.
För mig funkar det att tilåta lördagsgodis utan att sockermonstret visar sitt lilla tryne på måndag eftermiddag. Väldigt tacksam för det, eftersom jag så gärna vill ha mina små lakritsbitar!
Åh vad jag känner igen mig! Mitt sockersug är så EXTREMT tillbaka. Det gick jäkligt fort, och speciellt efter helgens jäkla godisfrossa.
Innan jul var suget helt borta, nu är man tillbaka på ruta 0. Du kommer dock att mota det snabbt, I am sure.
Det är så lätt att falla dit igen! Jag höll upp med godis i ett halvår för många år sen. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag gjorde...? Hade nog mer pannben då. Haha!
Men all heder till dig!!
Som sagt, blir väl en annan grej när det finns ökade risker. :-(
Kram M
En liten rackans semla! Jag har alltid varit ganska restriktiv med socker för jag tycker inte om det. Men i de perioder jag äter mer socker märker jag det direkt på illamående. Som tur är så har jag inte så stort sötsug så jag har lätt att sluta igen. Be strong!!
Det var superenkelt att komma tillbaka till livet utan socker. Jag noterade dessutom att jag tyckte fruktsalladen min mor bjöd på (utan socker) var lite för söt för mig. Tänk vad man ändå kan förändras :-)
Skicka en kommentar