Jag oroade mig för att inläggsämnena skulle ta slut långt före maraton-starten och kanske gör de det. Än så länge har jag dock inte använt mig av så många av idéerna från min lista - det kommer på något underligt vis nya istället.
Insåg med förskräckelse idag att jag faktiskt var inläggslös och att jag varit det fredag och måndag också. Inte blogg-inläggslös, men väl sko-inläggslös. När jag övergav mina Icebugs - de hjälper inte mycket i sliret, snarare tvärt om tycker jag - glömde jag att flytta över mina specialgjorda, formgjutna "jag-kan-inte-springa-utan-dom"-fotbäddar. De som räddade mitt knä. Eller deras föregångare gjorde. För dessa är generation nummer två.
2006 gick jag med i Huddinge AIS. Tränade rätt tufft på bana. Jag ville inte vara någon fånig tant, så jag kämpade på och försökte hänga med unga 1500-meterslöperskor och andra proffs. Det blev nog lite för tufft. Knäet protesterade vilt och en dag fick jag ta till kryckor.
Magnetröntgen visade artros på insidan av knäskålen (osäkert dock om det var det som gjorde ont). Det blev kortisonspruta, doktorns order att aldrig mer springa mer än 5 km (är det ens värt att ta på sig skorna tänkte jag), rehab à la naprapat (rumpan var för svag för snabb banlöpning sa han) och så till sist mina räddande fotbäddar. Med dem i skorna kunde jag äntligen springa utan smärta. De har legat i mina skor under tre Lidingölopp och två maror. Hittills.
Mina fotbäddar är kanske inte så vackra. Men om jag kommer ihåg att stoppa dem i skorna så syns de inte...Janne, ortopedtekniker på Runner´s Store i Stockholm, är skaparen av konstverken. Mina fötter har fallit ihop säger han. Framfoten har plattats ut. Mycket vanligt bland damer 35-plus tydligen. Räddningen ligger i pingisbollsstora upphöjningar som trycker upp foten. Låter kanske inte så skönt, men man vänjer sig snabbt. Och jag borde verkligen inte springa utan dem.
5 kommentarer:
Du vet väl att powerplate träning är fin-fint mot artros? ;-)
Gick det där tangentbordet att använda efteråt?!! :)
Jag får mina på fredag!!! Ska bli jättespännande! Ser jobbigt ut med den där upphöjningen på mitten, tror jag skulle få något liknande...brrrr, lite läskigt
Trodde också det skulle bli problem att hitta något att blogga om när jag startade i somras. Tycker det alltid finns något att blogga om. Varje dag är som ett oskrivet papper och det dyker alltid upp något.
En fördel med att blogga tycker jag är att man lättare lägger märke till dom här små sakerna i vardagen som man annars kan missa, kanske blir man mer uppmärksam när man bloggar? jag tror det! :)
Daniel har onekligen en poäng i att man lägger märke till de små sakerna i vardagen när man har börjat blogga. Det föds hela tiden uppslag, men dessvärre faller en hel del bort. Kanske är det inte svårare än så att hjärnan sorterar hej vilt och kvar blir bara det väsentliga.
Ingmarie, är det verkligen vetenskapligt ´visat ;-)
Patric, det är det du skriver kommentrer på...
Daniel och Erik, har inte tänkt på det, men ni har rätt - man funderar lite mer över det man ser och hör! Jag tycker oxå det känns som jag fått nya vänner. Sådana som har samma intresse, men dom jag inte träffat ännu.
Skicka en kommentar