Läste Ingmaries inlägg om vaccinering. Jag är vaccinerad. Min bedömning, när jag väger riskerna mot varandra, är att viruset har en potential att vara eller bli farligare än vaccinet. Jag tycker också - och det här är viktigt för mig - att varje individ ska välja själv. Argument som att man ska vaccinera sig för att skydda allmänheten tycker jag är ett intrång i individens ansvar för sig själv och sin hälsa. (Om det inte är så att man ska vistas bland människor som inte kan vaccinera sig av någon anledning förstås - då kan man vaccinera sig för någon annans skull. Om man vill...)
Samtidigt kan jag förstå att en del människor känt sig förvirrade runt vad som är rätt att göra - ena stunden dör i övrigt friska människor enligt nyhetssändningarna, i nästa stund antyds att vaccinet är oprövat och farligt (det är prövat i lika stor utsträckning som andra vaccin och basen i vaccinet är samma som i en del andra vaccin). Att göra en egen riskbedömning är inte lätt - vanliga människor måste låta myndigheter och sjukvård göra bedömningen åt sig eller själv söka och tolka objektiv information. Och det i ett läge som påminner om hysteri (det håller jag med Ingmarie om).
Nu till glassen. Jag har vänner som bestämt sig för att inte vaccinera sina fyra barn. Deras beslut, jag respekterar det. Två av barnen har kommit hem från skolan mycket ledsna och bekymrade; det första för att en klasskamrat påstått att det skulle vara vännernas dotters fel om klasskamratens mamma skulle dö... Några dagar senare kom vännernas son hem och var ledsen för att alla fick glass utom han. Glassen var en belöning för att ha tagit sprutan. Han kände sig straffad och utpekad förstås. ÄR DET INTE HELT SANSLÖST? Hur kan föräldrar tuta i sina barn sådant strunt (för jag tvivlar på att klasskamraten själv dragit slutsatsen om mammans potentiella död). Och vilken knäpp vuxen tar "bara glass till dem som tar sprutan"-beslutet?
3 kommentarer:
Sunt resonerat om vaccinets vara eller icke vara. Och när det gäller "bara-glass-till-dem-som-tar-sprutanmänniskan" skulle det vara intressant att få reda på hur han eller hon tänkte. Inte alls är min gissning. Ha det!
Det är minst sagt skrämmande! Barnen är oförstörda i sinnet och som öppna oskrivna böcker men vi (vuxna och föräldrar) för över våra fördomar till dem. Inget barn föds t.ex. som homofob, invandrarhatare eller med åsikten att alla muslimer är terrorister. I bland önskar jag det vore obligatoriskt för alla (särskilt föräldrar) med någon slags utbildning i solidaritet, empati och vanligt hyfs.
Jag tycker en Plura-text passar bra in här: "Hur jag än gör så blir inget rätt".
Inlägget var mycket bra skrivet! :)
Skicka en kommentar