Tacksam

Svindlande tisdperspektiv och nostalgi. Nyårsafton firades bland annat med mina vänninor M och T och deras familjer. Vi pratade om var vi firade (tillsammans) millenie-skiftet. Och var vi firade (tillsammans) årskiftet 1989-90. Då, för 20 år sedan, var vi relativt nyblivna vänner, "kursare" på universitetet, med hela livet framför oss. Framtiden var ljus, oskriven och spännande. Jag ser ljust på framtiden nu också, men en känsla har smugit sig in - att allt det goda jag har kanske inte självklart är mitt för alltid.

Tiden går så fort så fort. Att leva i nuet och uppskatta det man har är nog en av de viktigaste livsvisdomarna. För visare blir man, inte av åren i sig men väl av det som händer och sker och av de människor man möter. Jag brukar inte ge nyårslöften, men just i denna blogg för ett tag sedan gjorde jag ändå det - att vara mer öppen med att uttrycka min uppskattning för mina medmänniskor (inlägget om beröm finns här). M och T, mina "gamla" goda vänner, ni har betytt och betyder väldigt mycket för mig! Jag vill träffa er ofta under 2010.

Jag fick en bok av snälla gulliga Ingmarie. I tacksamhetens tecken av Patricia Tudor-Sandahl. En bok som Ingmarie i sin tur fått av en av sina vänninor (hon skriver om den här). Jag är mitt uppe i den. När jag läst färdigt ska den vandra vidare till den av mina vänner som först råkar komma i min väg.


Idag hoppas jag på en långpromenad med min käre P (någon annan träning blir det inte - vilodagsläge). Då ska jag berätta för honom hur mycket han betyder för mig...