söndag 31 juli 2011

Att alltid försöka

Tränare Nilsson har en regel. Att alltid försöka. Om det känns segt och omöjligt innan passet - prova ändå. Med rätt att bryta om det verkligen, verkligen inte går.

Distans med fartökningar på schemat idag. "Börja med åtta kilometer i vanlig fart" är instruktionen. Jag lufsar iväg och funderar över andra halvan av passet: fyra fartökningar à fem minuter vardera. Däremellan tre minuter distansfart. Det känns verkligen inte som om det går att öka idag. Det är varmt. Jag är seg. Jag är på lufshumör. "Kanske kan jag göra om passet till femton kilometer lugn distans istället?" tänker jag. Jag sprang ju faktiskt ett tröskelpass igår. Och drack en del vin under gårdagskvällens födelsedagsmiddag. Och sov lite kort och dåligt på det. Sedan tänker jag på "alltid försöka"-regeln. Jag bestämmer mig för att öka farten bara lite lite. Prova.

Plötsligt går benen av sig själva. Jag tar inte i särskilt hårt. "Hard but comfortable" skulle det vara. Känner mig lite feg. Lite väl komfortabel. Förlåter mig själv för det. Springer alla fyra fartökningarna, varvar ner och stannar klockan på 14.99 km.

Förvånad zappar jag runt bland tiderna i min Garmin. Två av intervallerna är snabbare än gårdagens grymt jobbiga och okomfortabla tröskelpass. Då när jag verkligen tog i och andades som en blåsbälg. De andra två är bara lite långsammare. Tänk vad olika det kan vara. Och tänk vad bra det är att försöka. För det mesta går det vägen.

6 kommentarer:

Lennart sa...

Hej!
Det är kanske det Ingmarie tänker på, dvs att "för det mesta går vägen" :-).

Drack själv vin igår och sov dåligt på det. Pulsen ville aldrig gå ner.

MVH

fitnesscoachen sa...

Oftast är det passen jag tror minst på som går bäst. Typ en sen jogg hem från jobbet... så den regeln bör fler leva efter! :)

Anna sa...

Men visst är det märkligt att det blir så. Benen kan verkligen kännas hlt stumma och kroppen seg men sen när man ändå sätter fart på maskineriet så går det kanon. Det bästa är nog att inte allt känna efter och inte låta hjärnan ta över. Bra jobbat!

Mikael Björk sa...

Hon är klok din coach.

...och visst är det konstigt hur olika det kan vara från pass till pass.

anneliten sa...

Lennart, precis så tänker hon - för det mesta går det bättre än man tror.

Madde, undrar ibland hur mycket förväntningar påverkar upplevelsen. Och om man spänner sig på något sätt.

Anna, enligt min management coach (jobb) är jag väldigt mycket hjärna och väldigt lite känsla - jag jobbar på att utjämna.


Mikael, hon är mycket klok den där Nilsson.

Ingmarie, du vet ju att du har en stor del i detta. hade ingen större lust att skriva i min rapport att det inte blev några fartökningar. Tränarn ser mig liksom :-)

Ingmarie sa...

hehe.Både fördelen och nackdelen med bloggen. men mest fördel. :-)