onsdag 20 februari 2013

Piskad ur dvalan

Om det inte hade varit för min tränare hade jag inte sprungit idag. Heller. Man ska skynda långsamt när man är på väg tillbaka från skada tänker jag. Eller skyller på. Hur länge kan man dra ut på en "på-väg-tillbaka-från-skada-ursäkt"?

För ett par veckor sedan tyckte tränare Nilsson att det var dags att öka från tre till fyra löppass i veckan. Fortfarande modesta distanser. Jag fick inte till det. Tre pass blev det. Förra veckan likadant. Så i söndagens tränar-mail kunde jag läsa: "det är ju svårt att göra någon ökning när du inte får till det... Så mitt förslag är (igen) 4 löppass". Plus ett spinning och två styrkepass. Spinningen och styrkepassen, ett body pump och ett CXworx, blir oftast av, men fler än tre löppass har det inte blivit. Bäst att skärpa sig. Tränaren ser. Och jag vet att hon vet bäst.

Hemma från jobbet kvart i nio. Det är onsdag och jag har ännu inte inlett löparveckan. Om det inte ska bli fyra dagar i rad med löpning (vilket ju varken ser bra ut i min rapport till tränaren eller är bra för min lite ovana kropp) måste jag ge mig ut. Jag slingrar mig lite. Men till slut så. Väl ute är det - som alltid, väldigt väldigt skönt. Och jag känner mig nöjd trots att det går väldigt väldigt sakta.

4 kommentarer:

Ingmarie sa...

Bra jobbat! Farten spelar ingen roll. Nu ska du "bara göra". :-)
(Jag vet dock inte alltid bäst...)

Lisa sa...

Shit vad sent! jag som tycker att jag har långa dagar borde kanske omvärdera lite... Bra jobbat! Hur kan du sova efter att ha tränat så sent?

Saras Träningsblogg sa...

Åh svårt att träna sent tycker jag, jag blir så pigg :D Men bra gjort!

anneliten sa...

Ingmarie, när det gäller löpning vet du bäst.

Lisa och Sara, jag tog det luuugnt. Då kan man sova sedan. Minns dock min bandy-tid med sena träningstider (herrlaget skulle ju ha de bästa tiderna) och mycket kall-luft som passerade lungorna - då kunde det vara svårt att sova sedan.