torsdag 10 november 2011

Ack så fel

Jag måste rätta mig själv. Helt övertygad var jag att det var publikfritt sista biten in mot New York marathons mål. Bildbevis hos Snabba Fötter motbevisar. Hur trött var jag egentligen?

5 kommentarer:

Ingmarie sa...

haha!
Det var så jag minns det också. Att det var massor av folk heeeeeela vägen!

Daniel sa...

Blev förvånad när jag läsre din berättelse för jag vill också minnas att där var fullt med folk och jag hade nästan ont i huvudet av allt skrikande.

Karin Arthursson sa...

Ha, ha, känner igen det där! Det var som när jag sprang i mål på Amsterdam marathon helt galet trött och avslutade med att springa förbi 3 meter höga bokstäver i klarrött - som jag sedan saknade för dem hade jag aldrig sett. Men på bilderna ser man mig bredvid...

Snorkkis sa...

Intressant att olika upplever saker så olika. Kul att läsa dina berättelser och vara med lite i ditt lopp!

anneliten sa...

Ingmarie och Daniel, sorry for the confusion...

Karin, glad att höra att det finns fler irr-hjärnor

Snorkkis, så är det, olika upplever olika. Och om vi upplevde lika skulle vi nog ändå beskriva olika. Hur vet jag vad grönt är för dig... Nu blev det filosofiskt.