Det står i DN att 600 miljoner indier saknar tillgång till toalett. Gissar att de inte har dusch heller.
Jag springer ett urskönt pass i skogen. Garmin ligger oladdad hemma. Jag blir hög på höstluft. Jag blir hög av löpning på leriga stigar. Jag blir kall om rumpan också och längtar trots allt in till min varma dusch.
Jag kommer att tänka på den gången jag tog en löprunda en förmiddag mitt i veckan. Strax innan taxin skulle hämta mig för avfärd till Arlanda och till mitt Paris-flyg. Tillbaka i huset upptäcker jag att det inte finns något vatten. En ledning har grävts av och jag bli hänvisad till en tankbil.
Jag bär hinkar med kallt vatten. Jag har bråttom, hinner inte värma. Shampo i håret och en kalldusch ur en hink. Som tur är är en sådan oskön dusch ett sällsynt undantag. Ett undantag som får mig att uppskatta det jag de allra flesta dagar tar för givet.
3 kommentarer:
Ja ibland behöver vi bli påminda...
En varm dusch är verkligen en sann vardagslyx!
Hemma hos mig på landet händer det dock titt som tätt att pumpen slår av. Mitt i njutningen. Ensam hemma får man då tassa ut med schampo i håret bland snödrivorna för att slå på den igen. Men toan funkar alltid...
Ingmarie, visst är det så. I artikeln stod att kvinnorna inte dricker tillräckligt för att de inte vill gå ut i dagsljus i buskarna.
Bureborn, i huset jag bor i nu tar varmavattnet aldrig slut (har inte hänt ännu i alla fall - ta i trä) trots att vi är två vuxna och två tonårsdöttrar. Annat var det i förra huset. Då var det hushållning/duscha först som gällde.
Skicka en kommentar