lördag 11 maj 2013

Självbild under revidering

Jag vet vad jag vill. Eller?

Fredagskvällen ägnar jag åt att vela fram och tillbaka - ska jag springa Huddingeloppet? Eller ska jag springa det där långpasset med fartökningar som annars står på programmet? När jag släcker sänglampan har jag fortfarande inte bestämt mig. Sms:ar lite med Ingmarie innan jag somnar. Hon ska troligen springa loppet skriver hon, men är inte heller hon helt säker.

Lördag morgon åker vätskebältet fram. Jag har tydligen bestämt mig till slut. Jag gör det där långpasset. Jag gör de där fartökningarna. Två stycken à fem kilometer vardera. Jag hamnar ganska automatiskt i det tempo jag hoppas kunna hålla under Stockholms-maran och det känns bra. Inte enkelt, men bra.

Hemma igen kollar jag mobilen. Sms från Ingmarie. Hon har också bestämt sig och ska strax starta i Huddingeloppet. Jag duschar snabbt och trycker i mig lite återhämtningskäk. Cykeln åker fram ur garaget och jag speedar mot tävlingsbanan. Jag hejar på löpare. Jag hejar på min granne David. Jag hejar på Ingmarie.

Jag är tävlingsmänniska. Eller?

Borde inte tävlingsmänniskor springa lopp istället för långpass. Jo... Men jag ångrar mig inte. Jag är en tävlingsmänniska som just nu inte har lust att utsätta mig för millopp. I löpning tävlar jag mot mig själv och just nu är jag inte i form att vinna.

Tävlingsmänniskor som vet att de vill springa lopp. Ingmarie, min granne David och Madeleine Schemweta.

3 kommentarer:

Lennart sa...

Det var nog långsiktigt klokt gjort att välja långpasset istället.

Dock hoppas jag att du snart har kommer igång så mycket att du väljer tävling istället för långpass :-).....

Ingmarie sa...

Jag borde gjort som du för min tävlings-instinkt lämnade jag tydligen hemma.
Och velade gjorde jag till 15 min. innan tuben gick. :-)

Lisa sa...

Du har siktet inställt på något annat och satsar mot det målet.

En riktig tävlingsmänniska vill ju inte heller ställa upp på lopp när man inte känner sig i form, som du skriver...:)