måndag 26 april 2010

Shock wave therapy?

Ska jag eller inte? Våga shock-våga? Velar lite fram och tillbaka.

Min hälsena har ju krånglat ett tag nu. Alternativträning och excentriska tåhävningar har nog hjälpt en del och jag kan springa hyfsat nu. Men helt bra känns det inte. Senan gör sig mest påmind i början av passen, och riktigt ont gör det om jag försöker dra upp tempot. Tusingar och backintervaller vill jag helst inte höra talas om just nu.

Pratade en stund med Ingmaries stötvågs-man Jonas idag. "Inget att leka med det där med hälsenor - kan bli kroniskt" sa han. Samtidigt konstaterade vi att mina symtom ändå är relativt milda. Hittills. Behandling nu innebär tre veckor av lugnare, mestadels alternativ, träning. 48 timmars träningsvila efter var och en av tre behandlingar. Inga långpass. Känns inte som om det passar in i mitt träningsupplägg inför Stockholm maraton. Tar mig runt gör jag kanske ändå, men det var ju inte riktigt det som var grejen.

Å andra sidan kanske jag inte kommer att springa särskilt fort i alla fall, med en öm hälsena. Som lär vara ännu ömmare efter 42 kilometer. Om den ens vill vara med så långt.

Själva behandlingen låter inte direkt njutbar. 2000 pulser, 8 per sekund à 2.5 bar. En liten pistong som hamrar och hamrar mitt på min ömmaste punkt. Men effekten är vetenskapligt bevisad (I like) och klart bättre än excentriska tåhävningar två gånger om dagen i tre (!) månader.

Så vad ska jag välja? Chansa på att mina milda symtom inte förvärras? Eller våga mig på stötvågorna? Jag måste nog sova på saken. Och överlägga med tränare Nilsson.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag ryser bara av att läsa om de där stötvågorna. Huvva! Själv var jag inne på samma linje, men var för rädd för smärtan. Istället blev det akupunktur, som stack sönder den fibrostiserade vävnaden i mina hälsenor.Och så rejält med gnussande massage på hälsenorna. Funkade för mig!
Men också det krävde förstås lite löparvila, åtminstone från de hårda passen...
Hoppas du sovit gott!

Ingmarie sa...

Du har mail!
Ångrar att jag inte låg på så du kom till PA i dag...

Erik sa...

Förstår att det är ett svårt beslut som du behövt sova på. Allt handlar väl till sist om hur smärttålig du är, och hur viktigt loppet den 5 juni är kontra din hälsa. Allt gott!

anneliten sa...

Bureborn, är du alltså helt bra nu? Skönt i så fall!

Ingmarie, du är ett sådant underbart stöd!

ERik, smärta tål jag hyfsat bra - det är träningsvilan i samband med behandlingen jag har mindre lust med.