Morgonyoga på jobbgymmet och sedan dusch. "Vad har du gjort - du har tre blåmärken på ena skinkan" utbrister kollegan. Hmm. Lite öm är jag allt efter gårdagens naprapat-besök...
Naprapat-Fredrik gör sitt bästa för att hitta felet. Han klämmer och trycker (därav fingeravtrycken) och håller med om att lilla piriformis, djupt därinne i höger skinka, är lite tjurig. Men min trilskande rumpmuskel är bara ett symptom - felet sitter någon annanstans. Det är han säker på. Någon slags obalans som den lilla muskeln försöker kompensera. Efter sisådär femtontusen steg gnäller den till av utmattning och försöker få mig att förstå att det är dags att sluta springa. När jag inte lyder blir det kramp och stelt.
Rörlighet och styrka undersöks. Framför allt symetrin i dessa. Höfterna, som tidigare varit min svaga punkt, är starka. Hur det kommer sig vet jag inte - jag har definitivt slarvat med just de styrkeövningarna. Värre ställt är det med ljumskarna/insida lår. Definitivt svaga och definitvt asymetriskt så. Mycket trolig rot till det onda konstaterar Fredrik.
Det blir till att prehab-träna (för riktigt skadad är jag ju inte som tur är - det gör bara lite långpass-ont i rumpan). Gummibandsövning 20 gånger 3 per ben varje dag i 6 veckor. Drygt 5 000 reps... Om jag gör hälften kommer jag att vara nöjd med mig själv. Och om det hjälper kommer jag att vara ännu nöjdare.
2 kommentarer:
Gött! ;-) Kanske det är yogan som gjort höfterna starkare? Hur som helst så håller jag tummarna för att gummibandet hjälper. :-)
Ja, yogan kan det kanske vara.
Skicka en kommentar