söndag 24 juni 2012

Relativitet

Gränser flyttas framåt. Ett millopp är inte så långt när man sprungit flera maror. (Därmed inte sagt att ett millopp inte är jobbigt - på korta lopp måste man ju springa fort ju). En mara är säkert inte lång alls för inbitna ultror.

Gränser flyttas bakåt. Jag brukade dra gränsen för långpass vi 18-20 kilometer sisådär. Idag sprang jag sexton och en halv kilometer. Och det kändes rätt långt. Som ett riktigt långpass faktiskt. Med dagens mått. Relativitet.

4 kommentarer:

Löpning & Livet sa...

Visst är det så. Nu när jag inte Har sprungit långt sedan maran kommer 20km kännas som en evighet.

Shaman Dalie sa...

Haha...mina gränser har flyttats bakåt så mycket att 4 km känns som långpass nu för tiden - inte konditionsmässigt men tidsmässigt så att knäet orkar...
Det blir bättre. Säger de ;)

Lisa sa...

...och för mig är 200m en löptur.

Västgötskan sa...

Visst är det så. De där 3-4 km man började med i joggtempo för över ett år sen är ju (nästan) bara ok idag om man kör det som intervaller eller snabbdistans... :-D