torsdag 27 maj 2010

Det går inte, eller?

Tränare Nilsson vill få fart på mina ben. Några snabba pass och lite återhämtningsjogg är det som återstår av den träningsmässiga uppladdningen inför Stockholm marathon.

Idag ett pass av värsta sorten. I alla fall enligt min smak. Fem kilometer snabbdistans med målsättningen att gå under 22 minuter. Jag kan inte! Det går inte! Så tänker jag. Helt galet tänkt rent idrottspsykologiskt, det vet jag. Sedan tänker jag att jag gör mitt bästa så får det bli vad det blir.

Ställer in min Garmin på intervallpass med en enda 5-kilometersintervall. Det enda sätt jag vet för att få med uppvärmning och nedjogg i passet. Orkar inte helt sätta mig in i alla finesser...

Inser när jag tagit fart i snabbdistansdelen att jag bara ser återstående distans och siffran "ett" i displayen. En etta för den första och enda intervallen. Ingen tid. Ingen hastighet. Ingen puls. Jag springer i blindo, utan någon ledtråd om tempot räcker till.

Springer nog lite övermodigt fort i början och tar slut på slutet. Den sista kilometern är en enda lång plåga. Jag tycker att jag tappar all fart.

Joggar hem. Vittjar klockans minne för att få facit. Förvånad ser jag att jag klarade målet med 17 sekunders marginal. Och att farten trots allt var ganska jämn.

Jag har ingen större lust att göra om det passet på länge...

12 kommentarer:

Pernilla Hult sa...

Du kan visst! =)
Blir grön av avund när jag läser om dina prestationer..

Anonym sa...

Snabbdistans är också mitt hatapass. Brukar gruva mig hela uppvärmningen. Men när man väl dammat iväg tycks autopiloten kopplas på.
Riktigt snyggt kutat, förexten! Sicken fart!

Anna sa...

YEHAA! Bra jobbat, man kan om man vill så är det bara. Segt material.

Jenny sa...

Bra jobbat! Verkar inte vara några som helst problem för dig att fixa under 22 minuter. Jag menar kroppen klarar det, men ibland är det faktiskt hjärnspökena som hindrar framgången!

Daniel sa...

Det sitter i huvudet!!! Starkt jobbat!!! Du verkar få till en riktigt fin avslutning på maraträningen :)

Löpning & Livet sa...

Grymt!! Snabbdistans är verkligen bland det värsta som finns ja! För mig väntar fem skrämmanse på lördag.. :)

Ingmarie sa...

JAG visste att du skulle greja det. :-) För som sagt var, jag hade inte "begärt" det om jag trodde det skulle vara "omöjligt". :-)

Patric sa...

Säkert att du inte letade upp den där nedförsbacken som vi mätte upp till exakt fem kilometer? :)

Erik sa...

Grymt bra jobbat! Those were the days när jag själv var nere under 22 minuter på fem kilometer. Håller stenhårt på dig.

Paula Eklund sa...

Bra jobbat!
Men, Anneli - hur mailar jag dig? Om du inte vill lägga ut adressen, skicka mig gärna ett mail på paula@run2raise.se. Tack! :-)

anneliten sa...

Pernilla, jag var nybörjare för sisådär 10 år sedan...

Bureborn, det är helt klart värst innan...

Anna, Seg var känslan - i alla fall i slutet.

Jenny, du har rätt i att en del sitter i huvudet - men inte allt. En intervall-otränad kropp har jag just nu och det känns...

Daniel, vi gör vårt bästa nu in i det sista - du och jag. Hoppas få träffa dig innan start.

Andréa, lycka till. På mitt schema står fartlek.

Ingmarie, verkar som du vet mer om mig än jag ;-)

Patric, måste du avslöja alla hemligheter...

Erik, när höften är back in business är du snart där igen.

Paula, you´ve got mail!

Erik sa...

Tack för klapp på axeln! Och du; risotto!