söndag 29 april 2012

Hundrafyrtio

I 140 knyck. Det är snabbt. Med 140 i puls. Det är långsamt. I alla fall om det är min kropp som ska springa. I långpasstempo brukar (brukade) jag snitta 156-158 slag ungefär. Och kunna prata rätt obehindrat under tiden. Men som Bureborn var inne på är 70% av maxpuls nog snarare vistempo än snacktempo. Jag överväger att springa sjungandes "Mamma-Mu"-sånger. För "Visa i molom", som Bureborn sjöng, kan jag inte. Men nej. Jag väljer att snegla frekvent på pulsklockan istället.

Varför då denna långsamma fart? Jo. För att stressa kroppen så lite som möjligt under läkningsprocessen. Utan att behöva sluta springa helt. Och för att skilja ut vilka smärtimpulser som eventuellt är relaterade till stress. Jag bestämmer mig för att lyda ett par veckor och se vad som händer.

Det sägs att om man är ihärdig med att springa sina lugna pass med riktigt låg puls så kommer den fart man kan hålla gradvis att öka. Och faktiskt. Tre 140-puls-pass har jag gjort. Och redan har farten ökat ungefär 20 sekunder per kilometer. Men det är fortfarande långt kvar till mitt normala långsamhetstempo.

Efter avslutat pass försöker jag stå på en ispåse och laga mat. För att kyla ner min ömmande fot. Jag drar två slutsatser där jag står: Min smärta är inte stressrelaterad (jag har ont trots att jag var noga med pulsen) och man står inte så still som man kan tro när man lagar mat.

11 kommentarer:

Ingmarie sa...

Smärtan är nog inte stressrelaterad men stress gör smärtan (och inflammationen) värre.Du får linda fast ispåsen på foten helt enkelt!
Visjogga på tisdag? :-)

anneliten sa...

Ingmarie, jag vet, men enligt Danne vill han också skilja ut vilka smärtimpulser som kan höra ihop med stress. lite som fantomsmärta, typ.

Sara sa...

Jag kommer till Sthlm om några veckor. Då visjoggar jag gärna :)

bureborn sa...

Ja, inte är det lätt inte - att hitta det långsamma tempot. Och sen känna sig bekväm med det dessutom. Men att du redan kunnat dra upp farten efter tre pass, känns hoppfullt på ngt sätt. Som om jag nog ändå tänker testa ett par pass till innan jag kastar in handduken.
Till skillnad från dig har jag ju ingen guru som vill kolla av smärtinmpulser. Låter lite mysko. Men allt som kan göra dig bra i foten är värt ett lydigt test!

anneliten sa...

Sara, träffar dig gärna, men vill nog inte ha sällskap just nu. Det känns stressande att tvinga någon annan att springa så sakta.

Bureborn, ja det låter väldigt mysko och jag vet inte om jag egentligen tror på det själv. Särskilt inte när man sätter det i samband med min skada. Men vid andra smärtsyndrom, som bara känns när personen springer, kan det nog vara intressant att undersöka. Nervsystemet kan ju signalera utan att det finns verklig anledning liksom. Men å andra sidan är det nog ändå svårt att skilja ut vad som beror på att man inte belastar lika hårt när man springer sakta och vad som eventuellt beror på att man stressar organismen.

Lisa sa...

Hmmm. Om jag ska vara ärlig så är jag rätt skeptisk till hela teorin om att långsamt skulle funka bättre än snabbt... Klart du ute ska köra några sprinter med foten. Men jag tror verkligen inte att några pulsslag hit eller dit gör skillnad. All typ av nötande löpning gör nog samma skada... Ibland kan jag känna att långsam löpning faktiskt nöter mer på kroppen! Men jag förstår dig samtidigt att du vill ge det ett försök, för att få springa:)

Lisa sa...

Ps. Samtidigt är jag med på konceptet att stress bryter ned kroppen- ökat kortisolpåslag är ju nedbrytande... Men då gäller ju samma sak för tex spinning... Får du ha högre puls då? Wetwest borde funka bra för där får man ju aldrig upp pulsen över 110;)...

Maria sa...

Jag har inga klokheter att skriva om din fot, men jag har svarat på din fråga om chilin går att göra utan Crock Pot på http://ingenrotmos.blogspot.se/2012/04/chili-i-crock-pot.html :)

/Maria

anneliten sa...

Lisa, dessutom är cortisol antiinflammatoriskt. Jag är också skeptisk egentligen. Men det skadar inte att försöka förbättra sin aeroba motor.

Maria, TACK!

Sara sa...

Det kan jag förstå - då bokar jag dig för annan aktivitet, typ en god lunch, ett kultiverande besök någonstans eller kanske rent av lite wetwest.

anneliten sa...

Sara, you´re on! Liljevalchs kanske?