söndag 27 januari 2013

Äta och springa

Jag tror det finns någon regel som anger två timmar som lämplig tid mellan mat och löpning. Två timmar av matsmältning. Det är nog en ganska bra regel. Men ibland går det bara inte att få till två timmar mellan mat och spring på en långpassdag som den idag.

Jag tänker på ultrorna som stannar och äter och sedan springer vidare. Deras exempel visar ju att det ska gå bra att äta och springa om man springer lugnt. Och springa lugnt ska jag. Det är ju långpass på schemat. Intervaller hade varit en helt annan sak.

Så jag äter min frukostgröt. Väntar en stund. Snör på mig skorna och ger mig ut. Denna gång är magen helt med på noterna och bråkar inte alls. Troligen för att jag springer så ultrasakta.

Långpassen gör mig hungrig. Kroppen gör sitt bästa för att få mig att stoppa saker i munnen. Kompensera energiunderskottet. 

6 kommentarer:

Staffan sa...

Sprang 12km en kvart efter frukost idag, visserligen i lugn fart. Inga problem så länge frukosten inte är för stor och så länge jag fått mitt morgonkaffe och varit på toa innan (sorry...)

Löpning & Livet sa...

Efter frukost kan jag springa rätt så snart. Efter lunch och middag vill jag helst vänta en timme. Hoppas du hade en skön tur i gråvädret!

Lennart sa...

Jag har inte heller något större problem att springa långpass eller distanspass ganska nära en måltid. Intervaller och tävling får inte alls men lugna pass går ganska bra :-).

Ingmarie sa...

Det är för att gröt är så oerhört lättsmält. :-)

bureborn sa...

Instämmer med ovanstående. Att springa kort efter mat går fint, så länge man inte sätter iväg i intervalltempo. Jag kan i princip kuta med frukostmackan i ena handen.
Långpassdagar är skåpätardagar. :-)

anneliten sa...

Staffan, det där med toa är ett eget kapitel som jag ännu inte behandlat på bloggen :-)

Andréa, äter du också gröt ;-)

Lennart, härligt med plåtmagar. Undrar om man kan träna sig till det? Som ultrorna.

Ingmarie, ;-)

Bureborn, grym skåpätning. Nästan utan att vara medveten. Zombie...