Vad härnäst?

En god middag i glada väninnors lag var vad jag väntade mig när jag traskade i snögloppet mot Kungstensgatan 9 (Stockholm) och restaurang Bonbon. Att konceptet var något särskilt hade gått mig helt förbi.

Smårätter visades upp vid bordet, en efter en i en jämn ström. Cirka tjugo stycken. Vi tackade ja eller nej tills vi var mätta. Det var det som var konceptet. Gillade jag det? Nja. Visst var maten god. Visst var det spännande att prova många rätter. Samtidigt stressande att hela tiden ställas inför nya val.

Lite överdrivet känns det nog det här konceptandet. Det räcker med god mat. Och gott vin. Allra särskilt när väninne-skratten avlöser varandra runt bordet.

Viktiga figurer

Vänner är viktiga figurer. Träffar Marie på centralen fredag kväll. Hon är en gammal vän. Vi har känt varandra mer än halva livet. Vi går till Tegnérs gömställe vid Tegnérlunden i Stockholms Vasastad. Vi pratar och pratar. Vi pratar åldersnoja. Hur det känns att inte vara ung och lovande längre. Istället erfaren. Vi pratar löpning och onda hälar. Vi äter jättegoda hamburgare på älgfärs med västerbottenskräm och klyftpotatis. En god Valpolicella till. Livet vore bra fattigt utan vänner, tänker jag.

Tidigare på dagen vattenlöper jag runt i Eriksdalsbadets utebassäng. Med min mycket nyare men lika underbara vän Ingmarie. Vi pratar och pratar. Vi pratar inte bara om träning. Plötsligt bryter en ensam dam in i vårt samtal. Hon vill veta allt om det där underliga vi gör. Måste man ha en grunka runt magen? Var köper man en sådan? Vi svarar vänligt och uppmuntrande - damen behöver helt klart motionera. Efter en stund vill vi återgå till vårt samtal. Det vill damen inte riktigt gå med på... Jag tänker att hon kanske är väldigt ensam.

Löpvägar till vila

Igår. På väg till middag med skrattiga väninnor. Passar bra på en vilodag. Går via midnattsloppets upplopp, över slussen, där St. Eriksloppet brukade passera på den tiden det loppet fanns bland mina givna, till Pontus by the sea. Pontus by the sea ligger ungefär vid Stockholm marathons 30 kilometerspassering. I alla fall på den gamla banan. Den nya bansträckningen har jag inte studerat. Ännu.

Associerar många platser i Stockholm till lopp. Än så länge har jag inte erövrat Manhattan på något annat sätt än genom shopping...

Pontus by the sea. God mat som passar bra till skrattiga väninnor. Priserna passar kanske bättre till representationskonton. Vi sitter ute under en icke fungerande infravärmare, inlindade i filtar. Kvällen blir sen. Det blir lätt så när man trivs med sällskapet.

Uppladdning

En frozen margaritha på Dos Caminos i hörnet 3rd ave och 50st, NYC. Borde väl funka utmärkt som uppladdning inför morgondagens löppass i soluppgången i central park. Visst, förväntningarna är höga.

Dos Caminos är kanske inte den allra bästa restaurangen på Manhattan (det finns så många), men den ligger nära vårt standarhotell och vi har hamnat där förr när vi varit för trötta och hungriga för mer innovativa val. Och är man sugen på mexikanskt så är maten mer än godkänd. Och drinkarna fantasifulla. Jag var klart mest konventionell i gänget med min simpla frozen margaritha.

Det goda vinet

Jo, jag gillar vin. Liksom för SvD-Petra blir det ett glas i veckorna ibland. Det brukar inte göra något särskilt med min träning tycker jag. Och jag dricker det för att det är gott. Aldrig för att varva ner/slappna av/muntra upp mig - sådant bruk tror jag är farligt nära missbruk.

Igår var det skiftesmiddag för en styrelse jag är med i. Vi hade visserligen inte skiftat några medlemmar, men den årliga middagen tog vi ändå. När jag insåg att restaurang Hälsingborg var bokad blev jag lite skeptisk. Har nämligen hört - through the grapevine - att de förlorat sitt utskänkningstillstånd. Och ett glas vin vill man ju ha till en god middag. Nu visade sig ryktet ha fel - Hälsingborg hade vin.

Hälsingborg är en av mina favoritrestauranger. De har tre trerättersmenyer inspirerade av hav, skog och gård. Till det vinpaket med utsökta viner speciellt utvalda till var maträtt. Fantastiskt gott. Till tre rätter tre glas vin. Dessutom, mellan varmrätt och dessert, en osttallrik med fantastisk och alkoholstark Amarone till. Fyra glas.

Bilen lämnad på jobbet igår (don´t drink and drive my car) - transportlöpning idag. Hu vad kroppen inte ville springa i morse. Den där känslan när rörelserna tycks helt okoordinerade och när lufs är en bättre term än löpsteg för att beskriva förflyttningen. Jag är säker på att vinet var boven.

Denna skylt visar rätt väg till mitt jobb-gym, där jag duschar efter snorkk-turer. Visst, ibland känns träningsbehovet akut...

Fotbollslivet-Erik har uppenbarligen bunkrat med vin inför lördagskvällen. Och jag är bjuden. 09.00 söndag morgon är en löptur med tränare Nilsson bokad. Ska jag springa den i lufs-stil eller ska jag ta det lugnt med vinet?