"Som två pressade lingon på en bräda". Jag vet inte varför just det uttrycket far igenom huvudet. Mer än att jag tänkt och tänker en del på kroppsfixering. Mina döttrar befinner sig i den ålder (runt 20-årsstrecket) då kroppsfixering kanske är som allra störst (i alla fall var den det för mig) och jag har intrycket att det kanske är ännu tuffare idag. Eller så är det inte det. Jag vet inte. Inte egentligen.
Jag vet inte heller om någon använde bräd-uttrycket om mig. Men det användes. Om tjejer som inte hade så mycket former. Och det hade inte jag.
Kanske märks fixeringen mer idag för att det idag finns möjligheter. Möjligheter som för mig är främmande. Eller vad sägs om att fylla i vaderna med hyaluronsyra? Jo. Folk gör sådant. För att inte tala om alla dessa fågelnäbbsliknande, sprickfärdiga läppar (ja, jag är gammal och mossig - jag vet).
I min bokklubb läste vi "Torsdagsänkorna" (godkänd men inte fantastisk blir omdömet). En rolig detalj stannade dock kvar i min skalle. Boken utspelar sig i en gated community i Argentina runt tiden för 9/11. En av bokens kvinnor oroar sig för vad man ska hitta när man gräver upp hennes grav (för man får bara ha graven en viss tid) - en hög med ben och ett par silikonkuddar... Eviga bröst. I Sydamerika tycks annars rump-förstoring vara en stor grej. Mycket hyaluronsyra blir det.
Och så var det det där med plankor. Läste att en kinesisk polis slagit rekord i att stå i "plankan" - 4 timmar och 26 minuter! Huah! Jag skulle aldrig klara ens 4 minuter och 26 sekunder. Men idag. Idag är jag ändå väldigt nöjd med mig själv. Idag klarade jag att köra CXworx-passets plankor på tå. Det är ett stort framsteg och en prestation för mig, som för ett par månader sedan nästan inte grejade samma plankor på knä. Tänk vad man förfaller när man inte tränar. Och hur man kan komma tillbaka när man väl ger sig på det igen.
Jag vet inte heller om någon använde bräd-uttrycket om mig. Men det användes. Om tjejer som inte hade så mycket former. Och det hade inte jag.
Kanske märks fixeringen mer idag för att det idag finns möjligheter. Möjligheter som för mig är främmande. Eller vad sägs om att fylla i vaderna med hyaluronsyra? Jo. Folk gör sådant. För att inte tala om alla dessa fågelnäbbsliknande, sprickfärdiga läppar (ja, jag är gammal och mossig - jag vet).
I min bokklubb läste vi "Torsdagsänkorna" (godkänd men inte fantastisk blir omdömet). En rolig detalj stannade dock kvar i min skalle. Boken utspelar sig i en gated community i Argentina runt tiden för 9/11. En av bokens kvinnor oroar sig för vad man ska hitta när man gräver upp hennes grav (för man får bara ha graven en viss tid) - en hög med ben och ett par silikonkuddar... Eviga bröst. I Sydamerika tycks annars rump-förstoring vara en stor grej. Mycket hyaluronsyra blir det.
Och så var det det där med plankor. Läste att en kinesisk polis slagit rekord i att stå i "plankan" - 4 timmar och 26 minuter! Huah! Jag skulle aldrig klara ens 4 minuter och 26 sekunder. Men idag. Idag är jag ändå väldigt nöjd med mig själv. Idag klarade jag att köra CXworx-passets plankor på tå. Det är ett stort framsteg och en prestation för mig, som för ett par månader sedan nästan inte grejade samma plankor på knä. Tänk vad man förfaller när man inte tränar. Och hur man kan komma tillbaka när man väl ger sig på det igen.
2 kommentarer:
Jag tror varje generation har sina fixeringar. Tänk när de snörade in sig i korsetter! Hu!
Men visst finns det fler alternativ i dag.
Göra plankan på riktigt så där länge tror jag egentligen inte går...Alltså om man verkligen drar ihop som man "ska".
Jo kroppsideal ändras definitivt. Men jag tror exponeringen är så pass mycket större nu.
Skicka en kommentar