Knäcke-terapi

Av olika anledningar är jag inte helt på topp just nu. Delvis av kemiska orsaker (kortison-nedtrappningen tar på mig psykiskt mer än jag hade anat) delvis av omständigheter i min närhet. Men man kan ju alltid baka knäcke. Som terapi. För att det är gott. Och för att min gluten-känslig dotter behöver få lite ordentligt bröd hon också.

Fröknäcke ur boken "Nytt matbröd".

Just knäckebröd är tacksamt att göra i glutenfri upplaga. Alla recept jag provat hittills (nåja, det är bara tre) har blivit jättebra. Så bra att alla som smakat har blivit förtjusta (eller i alla fall har de sagt att de gillar...). Enklast (och väldigt gott) är nog det majsknäcke vars recept står på Risentas majsmjölspåse. Man bara rör ihop en gröt och plattar ut med handen. Men det blir inte lika luftigt som det jästa och kavlade fröknäcket på bilden. Ur "Nytt matbröd" har jag också gjort havreknäcke - som är ett mer klassiskt knäckebröd (också det med jäst deg som kavlas), utan frön. Rekommenderas det också. Jag varierar mellan de tre och gör alltid dubbel sats vilket jag än väljer. För knäcket har strykande åtgång. Och hamnar i fler magar än den glutenotålige...

Plötsligt har jag nytta av min kruskavel. Det är pumpafrön som ser ut som svarta klumpar. Annars är grunden i just denna deg mandelmjöl. Och så en massa annat mysko. Som fiberhusk, chiafrön, psylliumfröskal och så vidare.