Voffer då då..?
Jag har ju varit med i några år. Jag vet att det blir höst. Jag vet att kvällarna blir mörkare. Ändå låter jag mig överraskas. Snubblar över rötter i en mörk skog.
Jag glömmer snabbt och nästa dag tänker jag mig ett kettlebell-pass i trädgården. Inser dock snabbt att jag nog får flytta från min vanliga ogenerade plats bakom buskarna på gräsmattan till stenläggningen framför ytterdörren. Mer synlig för förbipasserande än jag skulle önska, men vad gör man? Det är ju där det finns en lampa.
In vill jag inte. Inte än.
Jag har ju varit med i några år. Jag vet att det blir höst. Jag vet att kvällarna blir mörkare. Ändå låter jag mig överraskas. Snubblar över rötter i en mörk skog.
Från vacker skymning till beckmörker - på noll-tid.
Jag vet att där är många rötter, men jag ser dem inte.
Jag glömmer snabbt och nästa dag tänker jag mig ett kettlebell-pass i trädgården. Inser dock snabbt att jag nog får flytta från min vanliga ogenerade plats bakom buskarna på gräsmattan till stenläggningen framför ytterdörren. Mer synlig för förbipasserande än jag skulle önska, men vad gör man? Det är ju där det finns en lampa.
Kettlebell-pass utanför ytterdörren. Kvällen är ljum. Men löven virvlar runt fötterna och hösten känns. Jag gillar höst...
In vill jag inte. Inte än.
3 kommentarer:
Ni får installera en liten lampa på gräsmattan... :-D
Kram M
Känner igen mig. I veckan gav jag mig glatt av i skogen efter middagen. Utan pannlampa. Totalt glömsk om att mörkret faller snabbt om hösten. Och om att skogen är mycket, mycket mörkare än de öppna fälten. Mycket snubbel blev det.
Rund, bra idé där!
Bureborn, jag borde sätta upp som mål för vintern att testa pannlampan jag fick i julklapp för typ fem år sedan... Jag tenderar att lämna skogen och köra på upplysta gator när mörkret lägger sig ;-)
Skicka en kommentar