Framsidorna

För de stackare som tragglat sig igenom bildlösa vykort signerade anneliten - här kommer framsidorna:


Löpning på den anrika återskapade Panathinaiko-stadion - målgång för maraton i Aten-OS 2004. Jag är en liten nästan osynlig prick på löparbanan mitt på höger långsida.

Jag springer så fort att bilden blir oskarp... Och löparkjol har jag, helt enligt senaste löparmodet ;-)

Hotellträdgård (Villa Medusa) med poolbar och tillhörande strand på Naxos.

Den vulkankrater-hängande staden Oia på Santorini.

Vinprovning på Santorinsk vingård. De vita vinerna är berömda. De röda smakade också bra, i alla fall i min osofistikerade gom. Bara hälften av glasen är mina

Redo för wet west pass i turkost Paros-vatten.

I Naoussas turistifierade fiskehamn. Restaurangerna är många, men rätterna desamma. Moussaka, souvlaki, tsatsiki.

Ansiktslyftning

Någon ansiktslyftning har jag inte tänkt göra. Trots att semesterbilderna med all tydlighet visar att jag inte ser ut som jag inbillar mig. På något sätt lever bilden av mitt 20-åriga ansikte kvar i mig, och ersätts bara av sanningen när jag passerar en spegel eller tittar på nytagna kort. Nåja, utseende är en världslig sak.

Nä, det är bloggen som fått sig ett litet layoutmässigt lyft, allt enligt mitt tycke och smak.

För jag har bestämt mig för att skriva ett tag till. Inte varje dag. Men ibland.

Löpmässigt är nästa mål Lidingöloppets silvermedalj. På vägen dit ska jag "springa igenom" Midnattsloppet (Stockholmsupplagan). Men allra först ska jag kurera min grekiska förkylning.

Vykort fran Paros

Sa hamnade vi da pa Paros. I var guidebok star det att alla batluffare forr eller senare hamnar har. Paros ar en knutpunkt for battrafiken och av ekonomiska och logistiska skal blir on vart sista stopp innan aterresan mot fastlandet.

Paros ar vackert. Vi bor i Naoussa. En liten fiskeby (om an turistifierad) tvars over on fran farjehamnen. Sma badbatar tar oss till vackra strander som snabbt fylls med turister. Restaurangerna langs fiskebatskajen serverar god mat (for det mesta) och blaskigt husvin i karaffer.

Jag ar, i motsats till min kare P, naturligt morgonpigg. Ingen av dottrarna har arvt min dygnsrytm. Eller sa ar de helt enkelt for tonariga just nu for att ett sadant arv ska markas. Jag utnyttjar aterigen den tidiga morgonen till ett loppass. Ut mellan de manga sma hotellen springer jag. Alla ar byggda av vita kuber. Alla har bla fonsterluckor. Alla utom ett - kaxigt att valja morkrosa tanker jag. Ut pa landet. En slingrig asfaltsvag foljer kusten. Jag foljer vagen.

Ett par tar ommar lite. Wet west ma vara skonsamt for kroppen om man inte, som jag, danger tarna i poolkanten pa vag upp ur vattnet. Bada halsenorna gnaller lite ocksa. Jag maste nog ta tjuren vid hornen och lata mannen med stotvagorna ga loss pa mina halar... Smartorna bleknar nar jag tittar ut over havet. Efter en dryg halvmil vander jag tillbaka in mot den lilla fiskebyn. Och mot frukost med den yrvakna familjen. Tjock grekisk yogurt med frukt och honung. Kaffe.

Vykort fran Santorini

Tio over sju. Smyger ut ur vart lilla vitkalkade hus. Ut pa en grusvag. Springer i svag uppforsbacke mellan vinrankefyllda falt. En hund skaller. Jag ar osaker pa om hunden ar ordentligt instangd. Jag vander. Tar en annan grusvag. Ocksa den i svagt motlut. Tills nasta hund skaller.

Vi bor pa baksidan av Santorinis vulkankrater. Hotel Pelagos ar en lantlig vacker och lugn oas av sma hus med nagra fa rum i varje. Slumpen forde oss hit. Omgivningen ar svagt sluttande jordbruksland ner mot svarta lavasandstrander och upp mot bergskammen. Andra sidan ar brant. Att Santorini ar en vulkan ar sa tydligt. Ena halvan sjonk i ett utbrott for 3 500 ar sedan. En halvmaneformad o, med en brant kratersida och en svagt sluttande "baksida", blev kvar.

Ar Santorinis sjunkna halva Atlantis? Kanske.

Utmed den branta sidan finner man byarna Oia och Fira. Spektakulara med sina vitkalkade hus hangandes tatt, tatt langs den branta klippvaggen.

Min morgonrunda avslutas med stegringslopp. Atta 100-ingar. For var och en plockar jag upp en sten och lagger pa muren som kantar vinodlingen. Nar jag ar klar har jag bara marginellt jamnat till den steniga vagen.

Mycket svettig atervander jag till den sovande familjen. Morgonen ar tidig, men solen ar varm.

Vykort fran Naxos

Det hade forstas suttit fint med bilder - for det ar fantastiskt vackert dar jag befinner mig nu. Men jag skriver pa hotellens datorer... Bor pa Villa Medusa pa Naxos, langst bort pa stranden Plaka. Tillrackligt langt fran Naxos stad for att turisthorderna ska tveka. Mycket glest med solbadare - precis som jag vill ha det.

In till staden gar det trots allt hyfsat latt att ta sig. Tjugo minuters promenad langs stranden och sedan buss.

Traningsmassigt ar det wet west som galler. Inte enbart for att det ar varmt - min halsena trilskas igen. Efter lopbandet i Athen blev det varre. Vet inte vad det ar med mig och lopband nufortiden.

Wet west i poolen och wet west i havet. Jag foredrar det senare. Tonarsdottrarna foredrar det senare. Morsan syns liksom mindre langt darute i vagorna.

Vykort fran Athens

Pa semester. Jag brukar forsoka fa till nagot pass ibland. Passar bast pa morgonen, medan sjusovarmake och tonarsdottrar sover sott.

Valde Aten-hotell med omsorg - ett med gym. Incheckning. Gymmets oppettider undrar jag over. Nar du vill, be bara morgon-portiern lasa upp, svarade agaren. Uppe vid 8 (7 svensk tid). Jaha, du vill in i gymmet. Tyvarr har agaren rakat ta med sig nyckeln hem...

Ut och traska hela dagen. Upp pa Akropolisklippan tillsammans med ett myller av turister. Till den gamla klassika olympiastadion Panathinaiko. Fantastiskt kul och interessant. Nastan inga turister. Underligt - detta ar mycket mer spannande an Parthenon. Tycker jag.

Jag tar ett varv runt loparbanan i ecco-sandaler och kjol. Upplever ett imaginart jubel fran de 68 000 askadare som arenan rymmer. De gamla grekerna brukade tavla nakna - sa langt vagade inte jag ga. Det var trots allt nagra fler besokare, aven om de gick att rakna pa ena handens fingrar...

Ater till hotellet. Nu var gymmet oppet. Jag sprang varken langt eller fort (aterhamtningstider). Men jag sprang. Till fotbollsmatchen mellan Grekland och Nigeria.

In kommer agarinnan. Erbjuder sig att byta kanal. Jag protesterar. "I would really like to watch the game" sager jag. Hon fortsatter leta bland kanalerna. "I am interested in the soccer game", forsoker jag. Agarinnan hittar CNN och ler nojt mot mig. "But I really prefer the channel I was watching", sager jag. Da ger hon mig fjarren...

Epilog

Maran 2010 är över. Anneliten mot tant-eliten och maran 2010 slutar här.

Min tid hade räckt till seger i K55. Om jag bibehåller formen i tio år kan jag kanske bli tant-elit på riktigt? För sluta springa ska jag inte. Och jag hoppas att jag med min blogg ingjutit hopp om många löpar-år i en och annan yngre böna. Såsom Monica Lorentzon, vinnare av K65 2010, inspirerar mig. Jag kom i samspråk med henne både före och efter förra årets mara. Hon och jag sprang ungefär lika fort då - hon 20 år äldre än jag.

En lördag i början på december startade jag bloggen. Samtidigt som maratonträningen drog igång. Ett inlägg om dagen fram till maraton - så var planen. Inte anade jag då hur mycket bloggen skulle ge mig. Jag fattade inte vilket underbart nät av vänligt sinnade och stöttande löpare (och icke-löpare) det finns därute. Jag vill tacka alla er som läst. Jag vill verkligen tacka alla er som kommenterat! Ni har förgyllt mitt löparliv. Och sporrat mig till ett och annat pass.

Så vad gör jag nu? Ska jag sluta blogga? Jag tror inte det. Men lite ledigt ska jag ta i alla fall.

Först ska jag fylla 45 år (på torsdag). Sedan ska jag ö-luffa i Grekland med min käre P och våra tonårsdöttrar. Till tonårsdöttrarnas förskräckelse packar den pinsamma mamman wet westen hon lånat av sin allra bästa tränare Nilsson. (Jo, jag vet att det blivit många länkar till Ingmarie...)

Min favorit-tränare har lovat fortsätta hjälpa mig. Nästa mål är att äntligen ta det där silvret på Lidingös 30K-bana. Förhoppningsvis via PB på Midnattsloppet. Allra troligast är att jag har lust att skriva om den resan också. Måste bara vila lite först. Och byta namn på bloggen...