Fysikens lagar

Jag rensar i gamla papper. Hittar både det ena och det andra. Bland annat en utskrift som ganska säkert är från marathon.se. Den handlar om backtränig - hur och varför. Jag som sprungit just ett backpass läser intresserad. Bästa benstyrketräningen för löpare står det. Eftersom man måste lyfta sin egen vikt i varje steg... Que? Måste man inte alltid det tänker jag. Även på slät mark.

Man måste lyfta sin egen vikt i varje (löp)steg... Tror jag tar och lägger det citatet på minnet. Bredvid Ralf Edströms klassiska kommentar "hela bollen måste ligga still"...

Testat färdigt

Härmed är den slutförd. Min veckolånga specialstudie av relativt nyöppnade SATS Huddinge är till ända. Dags för analys. Och för ett beslut. Jag har blivit varnad för att nu kommer det att börja ringa. Samtal från säljare i intensivt jagande av nya kunder. Bra att veta vad man vill då.

Jag har yogat, body-balanserat, spunnit med pulskontroll, provat på en vippig bräda på ett svettigt CorePulse-pass och till sist kört ett alldeles egenkomponerat styrkepass i gymmet. Jo, jag lovade ju mig själv att försöka med styrkan.

Fem pass. Ett bottennapp - spinninginstruktör utan taktkänsla och med kass musiksmak (=väsentligen skild från min).

Motvilligt måste jag erkänna att jag trivs på SATS. Motvilligt eftersom jag egentligen inte är en jättekedjetyp. Jag gillar principen med det lilla, personliga formatet som min Huddingehall står för.

Men mycket är bättre på SATS. Bokningssystemet till exempel. Som tillåter massor av bokningar två veckor framåt i tiden. Med automatiska väntelistor till populära pass. Det är annat än H-hallens "boka-samma-dag"-princip. Som kräver vakenhet och snabbhet på tangenterna om man är sugen på något av de populärare passen.

Kvalet i valet. Jag tvekar för att SATS är ganska dyrt. Mer än sex tusenlappar för året. Och årskort verkar vara den minsta enhet man kan köpa. Gör man som jag den mesta träningen utomhus blir de få passen inomhus dyra per styck. Per styck kan man inte betala på SATS. Huddingehallen har klippkort. Och simbassäng. Jag sover på saken.

Dags för andra bullar

Nu är det slutsåsat. Dags för andra bullar. Imorgon startar jag min träning inför Stockholm marathon. Det är sjätte gången. De första tre tränade jag med Szalkai. Eller i alla fall efter hans program. Numera har jag den allra bästa personliga tränare man kan ha. I Nilsson har lovat coacha mig igen. Tjugotvå minuter (!) har hon hjälpt mig att kapa. Vi får se om det kan bli någon minut till. Så att jag tar mig under den magiska 200-minutersgränsen.

Hur tränare Nilssons upplägg blir den här gången vet jag inte riktigt än. Min plan är att fortsätta komplettera med yoga och styrka, men när det gäller styrkebiten får det nog bli andra bullar. No more body pump. Riktig styrketräning istället. Exakt hur vet jag inte. Styrka är inte min starka sida. Men om jag tar det stegvis kanske jag kan lära mig? Vem vet, kanske jag till och med kan lära mig tycka om det? Att få till styrketräningen får helt enkelt bli den första utmaningen.

Andra bullar än vanligt. Saffransbullar fyllda med mandelmassa och glöggindränkta russin. Gott!

Ett gym jag gillar

Mitt på dagen mitt i skogen hittar jag ett gym jag gillar. Att springvägen dit och hem är lerig gör inte så mycket.

En sten att göra dips och armhävningar mot. Utfall, grodhopp och vristspänsthopp med utsikt över sjön.

Inlägget jag önskar att jag inte hade läst

Svenska-dagbladet-Petra låter läsare "fråga Niclas" om Body Pump. Är det bra för löpare?

Tränare Nilsson har alltid tyckt att jag borde ägna mig åt "vanlig" styrketräning. Men hon har resignerat för min pump-kärlek. Träning som blir av är liksom bättre än inget resonerar hon.

Petras Niclas sågar Body Pump. Han länkar till Träningslära som gjort en genomgång av vetenskapen. Jag är en sucker för vetenskapliga bevis. Och bevisen säger nog att Pump är rätt värdelöst som styrketräning. Att det är toppen för mitt humör får jag väl bortse ifrån. Sörja lite och sedan gå vidare och försöka hitta bättre styrketräningsformer. Men gym är ju SÅ tråkigt!

Tydlighet

När jag får frågan vad jag ser som viktigast i ett ledarskap, mitt eller min chefs, så svarar jag tydlighet. Alla dagar. Tydliga mål. Klockren ansvarsfördelning. Rak och luddfri kommunikation. Det vill jag ha av min chef och det vill jag ge till mina medarbetare.

Insåg idag att tydlighet vill jag ha av en spinninginstruktör också. Men det fick jag inte.

I mitt fortsatta testande av SATS Huddinge valde jag Pulse igen. Denna gång CyklingPulse. Lite spännande var det allt med min egen hjärtfrekvens exponerad på en skärm. Men där slutade nog det positiva.

Verbalt var hon väl helt OK, instruktören. Hon beskrev i vilka pulszoner vi skulle befinna oss och hur långa sekvenserna var. Men en instruktörs kommunikation är inte bara ord. Jag behöver musik som går att trampa till. Musik, som med en tydlig takt driver mig framåt och som är peppande. Inte techno-sörja utan början och slut. När jag någon gång tyckte att jag hittat en takt fick jag låta bli att titta på instuktören. Hennes taktkänsla var inte densamma som min. Och det stör mig lite. Det blir otydligt.

Motvilligt förtjust

Ännu fräschare än jag föreställt mig. Och mycket större. Rader av lockande löpband. Jag kör en provträningsvecka på nya SATS Huddinge.


Jag associerar av någon anledning till "You´ve got mail". Filmen där Meg Ryans lilla personliga bokhandel går under för Tom Hanks stora bokhandelskedja. Samtidigt som de båda blir inkognito-kära i varandra - över nätet. Jag vet inte om det finns någon Huddingehalls-ägare som kan bli kär i någon SATS-ägare, men det är definitivt en kamp mellan det lilla personliga och det stora effektiva. Ett "You´ve got mail" utan kärlekstvist. Jag ororar mig ännu mer för Huddingehallens överlevnad nu när jag verkligen varit inne på SATS. Till och med jag blir förtjust. Om än motvilligt.

Mitt första testpass får bli SatsCorePulse. Jag har ingen vidare koll på vad det är jag har bokat. Kondition blandat med core-träning låter det som. Att passet skulle vara lite step-liknande, men utföras på en instabil bräda var en överraskning. Lite trevande i början. Sedan kul och svettigt. Och nyttigt.