söndag 20 september 2015

Inget man pratar om

När jag var liten hade ingen löss. Men vi hade vårtor. Som man tog bort med lapislösning. Pensling igen och igen och igen. Tålamod.

Jag kan inte minnas att mina barn har haft vårtor. Men lössattackerna gick i vågor där ett tag. Den tiden är som väl är över.

Lite ont under ena fotens trampdyna har jag haft ett tag. Jag hittar två vårtor. Sådana som går inåt. Jag tänker att jag ska ta bort dem, men det har inte riktigt blivit av... Google säger att vuxna sällan drabbas. Om de inte har nedsatt immunförsvar. Återigen kan jag skylla på kortisonet alltså.

Jag går på Pilates. Vi är barfota. Ibland gör vi övningar med fotsulorna i luften. Mina vårtor är inte jättestora och alla andra håller ju på med sitt så troligen är det ingen som lägger märke till dem. Men jag blir ändå lite självmedveten. Skäms lite.

Jag har skor på mig hela vägen fram till mattan och jag tvättar mattan med sprit efter passet. Under alla andra pass i den salen har folk skor och golvet är torrt. Min världsbild är att våta golv i badhus är vårtspridare, men inte torra golv. Om det stämmer eller inte vet jag inte säkert. Att jag skulle smitta någon i Pilatessalen känns ändå osannolikt. Men jag kan ju smitta någon hemma. Dags att ta tag i problemet. Dags att besöka apoteket och undersöka om vårt-vården utvecklats sedan lapis-tiden. Jag tror det. Jag hoppas det. För jag känner mig inte så tålmodig med just detta.

3 kommentarer:

Ingmarie sa...

Är du säker på att det är vårtor? Kan vara liktornar med.

anneliten sa...

Liktorn? Nä, rätt säker på att det är vårtor :-) Och nu får de vad de tål. Myrsyra...

Ingmarie sa...

Kan funka! Jag hade sjukt många som barn och de funderade t.o.m operera bort. jag smorde med bisalva sen försvann de! :-O