måndag 15 oktober 2012

Den onda läkemedelsindustrin

Läkemedelsindustrin. Det är klart att det handlar om att tjäna pengar. Det är syftet med de allra flesta företag.

Träningsglädje-Sara jobbar med att analysera företags och makthavares image på internet. Och strategier för att förändra. När vi åt lunch passade jag på att diskutera något jag verkligen undrar över; Hur kommer det sig att läkemedelsindustrins image kunnat förändras så under de tjugo år jag verkat i dess närhet? Har läkemedelsföretagen helt enkelt misslyckats kapitalt i image-vården? Eller har de verkligen agerat så illa att de i grund och botten förtjänar den negativa syn som tycks råda idag?

När jag läste till apotekare för länge länge sedan var läkemedelsindustrin respektabel. En industri som mannen eller kvinnan på gatan tyckte gjorde viktiga saker och som man litade på. Högteknologiskt och vetenskapligt. Med ett slags image av att förse människor med något gott - lindring och bot. Så tycks bilden inte vara idag. Idag är alla läkemedelsföretag suspekta. Det har gått så långt att människor tycks tro att företag som Biotech-flaggskeppet BiogenIdec med uppsåt vill förgifta folk. Att gamla trotjänarföretag som Merck eller Pfizer inte bryr sig om biverkningar. Jag häpnar. Hur har bilden kunnat förändras så?

Om vi är överens om att läkemedelsutveckling går ut på att tjäna pengar så tjänar man mer pengar på läkemedel ju färre biverkningarna är. Fler patienter kan ta medicinerna och hälsoekonomiskt är det lättare att ta ut ett bra pris för läkemedel som verkligen gör skillnad. Där ingår givetvis biverkningar som en faktor. Lägg därtill myndigheternas rigorösa prövningskrav och den så kallade "risk-benefit"-prövning som ligger till grund för alla godkännanden. Därutöver har vi det amerikanska rättssystemet med patienter som stämmer företag på astronomiska summor för biverkningar de anser uppkommit på grund av ett läkemedel och som inte omnämnts i informationen. Inte vill ett företag ta risken att mörka någon möjlig biverkan då.

Det är ganska givet att det är mycket smartare att undvika biverkningar också ur ett affärsperspektiv. Så gott det går. Men vill man ha effekter får man i princip alltid bieffekter - mer precist än så känner vi inte biologin idag.

Jag vet att jag inte är ensam om att jobba inom läkemedelssektorn och samtidigt ha en ganska idealistisk grundsyn. Jag vill jobba med saker jag tror kan lösa ett verkligt medicinskt behov. Och samtidigt göra så lite "skada" som det bara är möjligt. Det känns sorgligt att det jobb jag och många andra brinner för smutskastas så. Och i mitt stilla sinne undrar jag vilka som är beredda att dra konsekvensen fullt ut - ett liv helt utan läkemedel. För det står ju var och en fritt att välja. Men för att valet ska finnas måste läkemedlen finnas.

20 kommentarer:

Löpning & Livet sa...

Det känns lite som med mitt område. All forskning som ligger till grund för det jag lärt mig via min utbildning skälls ut och verkar, om man får tro vissa, helt förkastlig. Dietist/kostvetaryrket är inget alls värt i mångas ögon. Vi är typ lurade av livsmedelsindustrin. Så jag vet hur det känns... Ibland känns det som att det ska hittas konspirationsteorier till allt. Att det ska tros det värsta om människor hela tiden.

Emilia sa...

För min del personligen så känner jag att det dåliga ryktet hör ihop med bemötandet som jag har fått från läkare på vårdcentralen. De är väldigt snabba på att skriva ut ett piller istället för att ta reda på varför problemet har uppstått från början och vad man ska göra för att det inte ska komma tillbaka. Jag har fått rådet (åtskilliga) gånger att gå hem och ta maxdosen av Ipren och Alvedon i några dagar och sen ska det gå över, jag har också fått utskrivet antibiotika flera gånger men som jag faktiskt inte valt att ta och istället hittat andra vägar. Så jag undrar om inte det dåliga ryktet delvis beror på bemötandet vi får från läkarna vilket smittar av sig på läkemedelesindustrin?

Daniel sa...

Jag tycker dom har agerat så illa att de i grund och botten förtjänar den negativa syn som tycks råda idag!

Fröken Fräken sa...

Jag försökte svara i bloggen men det blev så mycket tankar att det blev ett helt inlägg:

http://ekvationen.wordpress.com/2012/10/16/mina-funderingar-kring-annelitens-fundering/

Staffan sa...

Då jag också, fortfarande, har en ganska idealistisk, syn så håller jag med dig i mycket av det du skriver.

Visst finns sorgliga exempel på skandaler i branschen där företag försökt mörka data, tänker t ex på Merck-Vioxx och lobbyismen bakom vissa vaccinationskampanjer (påverkan på WHO av industrin).

Det jag ser efter att ha jobbat i den här branschen i över femton är välutbildade, motiverade, hårt arbetande människor med patienternas bästa för ögonen och även om jag nu inte längre arbetar inom forskningen så är jag ändå varje stolt över att arbeta på ett företag som bidrar till människors hälsa världen över varje dag!! Jag skulle ha oerhört svårt att utföra samma arbetsuppgifter på t ex ett tobaksbolag eller vilket annat företag som helst som inte sysslar med forskning och utveckling!

Sedan blir jag så trött på den svart-/vita bilden av att alla "syntetiska" läkemedel från (den giriga) industrin som så "farliga" och allt "naturligt" som naturmedel/hälsokost etc som så ofarligt och välbringande. Det handlar i båda fall om molekyler som binder till receptorer på eller inuti celler och direkt eller indirekt utövar sin effekt där. Skillnaden är bara att läkemedel, till skillnad mot naturmedel är så oerhört mycket mer väldokumenterade och kraven för att få marknadsföras och säljas så mångdubbelt högre för läkemedlen jämfört med naturmedlen men detta är ju delvis off-topic.

Ingmarie sa...

Bra fråga och bra inlägg.
Jag tycker som Daniel.
Det här är också intressant;
http://www.svtplay.se/video/293856/sjukdomar-ab

Unknown sa...

Måste medge att jag inte riktigt har reflekterat över att svängningen har skett. Men när jag läser era inlägg så inser jag att det har verkligen hänt. Min spontana reflektion är att det handlar mycket om 'vi och dom'. Vi har en tendens i detta landet att se om vårt hus och så fort något flyttar blir uppköpt så börjas det.

Anonym sa...

Problemet är nog att läkemdelsindustrin (likt livsmedelsindustrin, som antyddes ovan) alltför länga fått regera fritt utan speciellt mycket insyn eller kontroll, och att detta nu till viss del börjar åtgärdas. För mycket makt eller profithunger är aldrig bra. Inte minst visar ju dokumentären som Ingmarie länkar till att nåt gått rejält snett när man i princip uppfinner sjukdomar (eller sänker gränserna för tex högt blodtryck) för att kunna skriva ut mer medicin. Industrin har sig själv att skylla.

Staffan sa...

"Speciellt mycket insyn eller kontroll". Blah, det är väl möjligtvis kärnkraftsindustrin som har högre krav på sig vad gäller insyn, kontroll och dokumentation. Få andra branscher torde kunna konkurrera med läkemedelsindustrin om det.

Och den där SVT-dokumentären ger jag inte mycket för. "fler mediciner än sjukdomar". Det går någon slags "konspirationstrend" genom hela samhället just nu tycker jag!

Ingmarie sa...

Hett och känsligt ämne tydligen. ;-)

anneliten sa...

Jag läser allt ni skriver och laddar för att svara - kanske blir det ett inlägg till. Men så länge kan vi konstatera att vi uppfattar verkligheten olika (eller så finns det olika verkligheter). Och enbart det är ju värt ett nytt inlägg :-) Jag tror olika medier påverkar oss enormt mycket. Jag tycker (viss) media har blivit mer och mer sensationsstyrd. Skurkar ska avslöjas vare sig de finns eller inte för det blir bra underhållning. Och att vi, genom att välja vad vi vill ta in ur media-bruset, skapar oss en bild som gradvis förstärks. Bara det som stämmer med vår bild vill vi lyssna på. Mänskligt. Jag också förstås, trots att jag anstränger mig för att tänka kritiskt. En allt mer polariserad uppfattning skapas på så sätt. Och det är lite otäckt.

Att befinna sig mitt i och nära en verklighet (som läkemedelsindustrin) och uppleva att media och opinion beskriver och uppfattar den helt annorlunda än en själv - det är en rätt bizzar känsla. Där man känner sig försvarslös. Med det vill jag inte säga att läkemedelsindustrin aldrig har gjort fel eller att det inte finns en enda skurk där. Det jag vill säga är att de flesta inte är skurkar och att den bästa affärsmodellen faktiskt är att ta fram effektiva "biverkningsfria" mediciner - inte att luras (vilket ändå är svårt med den utmärkta myndighetskontroll och reglering som råder).

Till sist, som förstärkning av det Staffan säger, bidrar jag med en länk: http://www.accessdata.fda.gov/scripts/cder/drugsatfda/index.cfm Här hittar ni alla detaljer, varenda mätpunkt, om de läkemedel som är godkända. Helt öppet för allmänheten. Att man sedan kanske behöver vara fackman för att läsa är en annan sak. Insyn - eller hur!

Det blev nog ett svar i alla fall, trots att det inte blev till var och en av er.

Daniel sa...

Jag tror inte jag påverkats mycket av media, det finns annat som påverkat mig.
Har en vän som blev allvarligt sjuk av biotech-"flaggskeppet" BiogenIdecs medicin och höll på att stryka med. Hon får nu ha assistenter för att klara sin vardag och läkemedelsbolaget tar inget ansvar. Det finns heller inte mycket att hitta om dessa fallen på deras hemsida och man får verkligen gräva för att få fram info om detta. Det har även förekommit flera dödsfall vilken man heller inte gärna skyltar med.
Något man däremot gärna framhäver är när man lyckas överbevisa nya lovande studier och annat intressant som hotar deras ställning. Här har man muskler och gör sitt bästa för att motarbeta istället för att samarbeta.
Fula fiskar tycker jag Biogen är!

anneliten sa...

Daniel, det är verkligen tragiskt när någon blir allvarligt sjuk och ännu mer tragiskt när denna någon dessutom drabbas av en svår biverkan. Jag är ju inte alls insatt i din väns fall. Antar att det är Tysabri och ett fall av PML? Jag förstår att du är arg och att din vän är arg att detta har hänt. Men jag fortsätter att hävda att ingen vinner på biverkningar eller "farliga" mediciner. Upprinnelsen till mitt inlägg var faktiskt ditt inlägg på facebook om att Biogen (tror jag det var) vill ta fram ett gift att behandla MS-patienter med. Det är jag övertygad om att de inte vill. Och där skiljer vi oss åt i vår syn. Jag tycker det finns tydliga medicinska behov och jag är glad att det finns företag som adresserar dem. Att syftet är att tjäna pengar - ja det är det ju för nästan alla företag.

Staffan sa...

Hett och känsligt, ja kanske, tycker bara det är tråkigt att gemene man och allmän media inte har en susning och vilka krav som ställs på läkemedel och det är tråkigt att ha jobbat med så många duktiga människor i så många år, människor med patientens bästa som främsta drivkraft i en bransch som ta omotiverat mycket skit.

Daniel, allvarliga sällsynta biverkningar kommer vi nog alltid få leva med, de studier som görs innan godkännande kan aldrig bli tillräckligt stora för att statistiskt upptäcka dem och säkerställa ett samband. Även om det handlar om människoliv så finns det inget företag som informerar om ett enstaka fall på sin hemsida om inte sambandet är fastställt och en myndighet krävt det av företaget.

För att dra en kanske dålig parallell så är det ju som om Volvo skulle informera om att en bil i en tillverkningsserie på kanske 10000 har defekta bromsar.

Biologiska läkemedel är mer specifika men sällsynta allvarliga biverkningar kommer vi alltid att ha till potenta biologiska behandlingar och för de patienter som drabbas är det alltid väldigt beklagligt!

Daniel sa...

Jag tycker ändå läkemedelsbranschen stinker och jag vill kalla mig påläst även om jag inte är utbildad inom detta.
Det luktar illa när man i första hand vill tjäna pengar och få bonusar på oss sjuka som inte valt detta.
Du kan bara läsa på detta forumet om hur försäljare av ett läkemedel är mer oroliga för sina bonusar än att patienter faktiskt dör av deras tablett. Får mig att må dåligt!

http://www.cafepharma.com/boards/showthread.php?t=489430

Det stämmer Anneli att det var PML av Tysabri. Det stämmer att Biogen har en lovande tablett (dimethyl fumarate) som är samma ämne som man impregnerat möbelstoppning med för att den inte ska mögla under transport. Ämnet är förbjudet att använda i möbler nu dock.
Detta är inte smutskastning utan bara fakta som får mig att fundera. Man måste vara påläst som patient eftersom jag vill veta vad jag stoppar i mig. BG-12 (dimethyl fumarate) är antagligen en tablett jag kommer bli erbjuden om den kommer ut då ingen bromsmedicin verkar fungera för mig just nu. Det gör mig orolig att behöva stoppa i mig det här! Man vet inte hur dessa läkemedel fungerar på sikt. Precis som med Tysabri där man nu sett att långtidsbehandling ökar risken för PML som min vän drabbades av. Detta visste man inte när man släppte Tysabri utan det kom som en överraskning. Läskigt!

anneliten sa...

Daniel, i Tysabri-fallet handlar det om risk-benefit, där man valt att ha läkemedlet kvar på marknaden (inte Biogens beslut utan myndighetens, och om jag inte minns helt fel var det indraget ett tag, men patienterna ville ha det återinfört) för att det anses ha en positiv effekt om man ser till alla patienter. Kanske kan låta cyniskt att man riskerar några för flertalets vinning, men så är det. Och information borde alla få som påbörjar medicineringen - annars fungerar inte sjukvårdssystemet som det ska.

Att BG-12 använts som anti-mögel kanske är sant. Men som jag skrev på facebook. Allt är en fråga om dos. Vatten är också farligt för oss i stora mängder. För att BG-12 ska bli godkänt måste det klara sig igenom omfattande testning.

Sedan tror jag det är skillnad på säljare och forskare i vad som driver en.

Daniel sa...

Du har rätt i allt!
Jag är såklart väldigt "färgad" efter vad jag varit med om och jag önskar att jag kunde känna mig trygg med läkemedelsbolagen igen.

Angående din fråga i inlägget om hur det kommer sig att läkemedelsindustrins image kunnat förändras så under de tjugo år du verkat i dess närhet?

Jag tror mycket beror på internet där man har mer insyn "bakom kulisserna". Förr var denna infon mycket svår att få tag på men nu kan gemene man läsa på mycket lättare.

anneliten sa...

Daniel, egentligen är det myndigheterna du ska känna dig trygg med. Det är de som granskar. Tar ett år av granskning att godkänna en produkt. Och då har myndigheterna dessförinnan granskat dokumentation inför varje enskild studie, under sisådär fem år av klinisk prövning. Mycket går inte igenom. OBS! Jag tycker också att det finns avarter och alltför mycket vinst-iver på sina håll! Men att all LM-industri är skurkaktig? Det kan jag inte gå med på. Kanske för att det är ett angrepp på mig personligen eftersom jag har haft hyfsat höga positioner i den industrin, positioner där jag beslutat om att starta kliniska prövningar till exempel. Du kanske kan tänka dig hur läskigt det känns när den första människan dosas. För trots all säkerhetsdokumentation så vet vi långtifrån allt om kroppen. Men vi gör vårt bästa utifrån det vi vet.

Daniel sa...

Det känns ju tryggt att du är i den här branschen iaf ;)
Den största orsaken till att jag ser rött är egentligen att man motarbetar nya lovande saker för oss patienter. Man vill inte bota utan bromsa och man har investerat så mycket i det här att man biter ifrån sig med näbbar och klor och neurologerna är så styrda av läkemedelsbolagen och måste dansa efter deras pipa.
Inom ms-världen är dom flesta patienter som är pålästa ganska förbannade över hur läkemedelsbolagen agerar. Vi vill bara bli friska men tyvärr är det inte läkemedelsbolagen som kommer lyckas med detta för friska patienter ger inga pengar!

anneliten sa...

Tänkte att du skulle få sista ordet men... Jag var med och drev ett projekt tidigare som inte bara syftar till lindring i MS utan "reparation" genom återuppbyggnad av myelin. Långt kvar till marknad och det kanske aldrig kommer dit, men jag hoppas. Och det stora företaget som köpte projektet hoppas. Det finns flera liknande satsningar hos andra företag också. Kanske inte på Biogen, vad vet jag :-) Det jag vet är att det företag som hittar bot sopar banan med de som "bara" lindrar och kommer att tjäna absolut mest pengar så den drivkraften finns. Men jag håller med om att det finns motkrafter man skulle vilja slippa.