Igår smet jag i alla fall ut och gjorde de utlovade uppskjutna intervallerna. Uppskjutna sedan onsdagen på grund av dåligt väglag. Väglaget var inte bättre igår. Men vägen var underbar. Det finns inget bättre ställe att springa på än i mina gamla hemtrakter. Fullt av skogsvägar och småvägar mellan bondgårdar. Underbart pass trots lite knepigt väglag, ymnigt snöfall och blåst.
Under nedvarvningen, mitt emellan Hinnäs och Kvarntorps gårdar, mötte jag sex spark-ekipage i full fart nerför långa backen. Vuxna körde barn och barn körde vuxna. Ooiii vad det gick. Jag blev så sugen. Har inte åkt spark på många år. Men, men det fanns ingen tid - nästa turnéstopp väntade.
3 kommentarer:
Håller med. Det blir verkligen lätt en slags krav på att man ska "umgåshelatiden" under de här fnjuttiga tre dagarna när man helst vill vara ute och träna! Men jag är ego så jag gör det ändå. Jag blir mycket trevligare att umgås med då. ;-) Denna julen blev dock inte riktigt som jag tänkt mig, men så där är det ju ibland. På tisdag ses vi absolut! No mag-virus will stop me! (Och jag ska se till att ha bra aptit för vi äter väl lunch med??)
Släkt har man fått. Ej valt. Alltså blir känslorna som de blir, och allt handlar till slut om hur långt man vågar driva sin egen linje. Ha det gott!
Ingmarie, du är verkligen inte ego alla andra timmar. Ska försöka tänka mer som du.
Erik, jag tycker det är bra att du visar vägen mot att leva som man själv vill. Jag tycker ändå att lite kompromiss kan vara OK bara man är medveten om var gränsen går och inte utplånar eller glömmer sin egen vilja.
Skicka en kommentar